Krångliga lagar ett hinder mot brottsbekämpning
Nya tvångsmedel, ropar politiker i behov av att visa handlingskraft.
En färsk rapport visar att otydliga lagar gör det onödigt svårt för polisen att använda de verktyg som redan finns.
Det är juristen och universitetslektorn Mattias Hjertstedt som på uppdrag av tankesmedjan SNS presenterar en dyster ny utredning.
En rapport som sannolikt är mindre lustig läsning för de ministrar av röd och blå kulör som de senaste tio åren kallat till presskonferenser i tid och otid. Bara för att presentera hårda paragrafer som de påstår fyller en vettig funktion, men som i sämsta och troligaste fall är meningslösa.
Inte minst nya tvångsmedel brukar vara populära. Det vet om inte annat vi som tillhör den snabbt krympande skara medborgare som åldras i förtid av att lyssna på hur politiker med måttlig respekt för rättssäkerheten skryter om att hemlig telefonavlyssning och husrannsakan ska vara verktyg även mot människor som inte är misstänkta för brott.
Utredaren har analyserat juridiken kring de tvångsmedel, allt från beslag till hemlig buggning, som brottsutredare har till sitt förfogande för att få tillgång till information i mobiler och datorer.
Ett inte oviktigt ämne. Det har nog inte undgått någon att vår tids stora gangsterrättegångar i mångt och mycket bygger på evighetslångt tragglande med frågor om chattar och avlyssnade samtal som de misstänkta mördarna har ett måttligt intresse av att svara på.
Utredare Hjertstedt konstaterar att regelverket inte alltid är ett under av klarhet.
Någonting som i sin tur leder till flera problem.
För det första är det ibland osäkert om Sverige lever upp till Europakonventionens skydd för grundläggande rättigheter.
Att staten tar sig in i människors privatliv och börjar snoka i deras datorer är ingen liten sak och det är angeläget att det är tydligt vad som gäller.
För det andra riskerar brottsbekämpningen att bli mindre effektiv än vad den kunde och borde vara. Poliser och åklagare slösar stundom en hel del tid på att sitta och tolka snåriga paragrafer.
Ibland måste utredare gå till rättskällorna, bara för att den hårda vägen lära sig att innebörden av en bestämmelse i och för sig framgår, men att dess betydelse inte är alldeles lätt att läsa sig till.
Ibland är det ännu värre, rättsläget är oklart, praxis spretar åt olika håll.
Oklarheter som har uppmärksammats av allt från JO och Lagrådet till utredningar och forskning, men som besynnerligt nog består.
Ta bara husrannsakan. Enligt Europadomstolens praxis måste ett sådant beslut vara tämligen preciserat för att leva upp Europakonventionen.
Men någon svensk lagreglering av hur beslutet om husrannsakan ska utformas och innehålla finns inte, förutom i de sällsynta fall där domstol fattar beslut.
Inte heller har Riksåklagaren utformat riktlinjer.
Visserligen används standardiserade dokument som finns i polisers och åklagares datorsystem, men utan tydliga regler finns en uppenbar risk för att vissa beslut fattas som skulle göra juristerna i Europadomstolen gråhåriga.
En annan huvudvärk är domstolsprövning vid beslag. Behörig att fatta beslut om att beslagta prylar är i stor utsträckning de poliser som deltar i exempelvis en husrannsakan.
Inga konstigheter. Men dessbättre finns en möjlighet att i efterhand gå till domstol och kräva att få tillbaka sin dator eller vad det nu är som polisen har lagt vantarna på.
En situation som har varit problematisk är vad som gäller om innehållet på datorn har kopierats av utredare.
Om så har skett och datorn sedan lämnats tillbaka har det inte funnits möjlighet att få beslutet om beslag överprövat. Kopian har myndigheten kunnat behålla.
Sedan i fjol finns i och för sig en lagreglering runt kopiering, men den innehåller brister.
Så vad bör göras?
Rapportförfattaren har ett antal förslag. Som exempelvis att regering och riksdag ser över lagarna, gör dem mer begripliga. Och att poliser och åklagare utbildas bättre i hur tvångsmedel ska användas.
Förträffligt vore om inblandade aktörer lyssnar på vad Hjertstedt har att säga.
Det är nämligen dystert att dessa verktyg inte alltid används tillräckligt effektivt.
Ännu dystrare för en nation som gör anspråk på att vara en rättsstat är brott mot Europakonventionen.