En tidig julklapp till finansminister Svantesson
Torsdagen var ingen vanlig oktoberdag i den svenska politiken.
Vi har nämligen fått veta att vi inte ska ”spara i ladorna” längre. Något som ger regeringen 25 miljarder mer om året.
Men bråket om vad pengarna sen ska användas till, har bara börjat.
En samling riksdagsledamöter alla klädda i marinblått, grått och svart presenterade idag sitt förslag till ett nytt finanspolitiskt ramverk. Nästan alla var överens om att Sverige ska lämna överskottmålet bakom sig och istället införa ett balansmål. För att uttrycka det i politikersnack – regeringen behöver inte spara i ladorna för sämre tider utan kunna spendera lite friare.
Budgetreglerna har varit strama. De hårdare reglerna infördes efter 90-talets ekonomiska kris. Det finanspolitiska ramverket skulle bland annat se till Sveriges statsskuld inte drog iväg och landets politiker har därför sen slutet av 90-talet haft ett överskottsmål att förhålla sig till. Överskottsmål betyder att staten varje år måste spara och betala av på statsskulden. Fördelarna har varit att Sverige stått sig starkt i sämre tider, nackdelarna har varit att det inte funnits tillräckligt med pengar för större satsningar. Satsningar som nu behövs göras på försvaret, infrastruktur och energisystemet. Det är också behoven av kommande investeringar som gjort att alla partier inte är överens om hur det nya ramverket ska se ut. Flera partier hade hellre sett andra ramar för att lösgöra mer pengar.
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har alla velat öppna upp mer. Kristdemokraterna ville till och med ha ett underskottsmål för att kunna låna ordentligt med pengar för att bygga ny kärnkraft och andra investeringar i infrastruktur. Miljöpartiet vill ha möjlighet att låna för större klimatsatsningar. Alla har sin nisch.
Moderaterna har inte hållit inne på sitt förakt för Kristdemokraternas slösaktiga inställning. Samtidigt hade Ebba Busch inte varit Ebba Busch om hon inte hade försökt ta åt sig äran nu när förhandlingarna är i mål. Busch budskap nu är att det är KD som fått Moderaterna att lämna överskottsmålet bakom sig. På frågan om denna beskrivning stämde svarade finansminister Elisabeth Svantesson ett mycket korthugget, nej.
Konflikten inom vänsteroppositionen sträcker sig också ändå in i det socialdemokratiska partiet. Vänsterröster inom S tycker precis som V och MP att det ger för lite pengar för att lösa samhällets problem med ett balansmål. Centerpartiet är sura för de ville öronmärka balansmålets 25 miljarder för investeringar i infrastruktur så att de inte bara försvinner ut i rymden av valfläsk och allt-till-alla-politik. Koalitionsregeringar är notoriska för att det går åt mer pengar för att kunna göra alla i samarbetet nöjda.
Det är inte heller svårt att se att finansminister Elisabeth Svantesson är den stora vinnaren i förslaget som nu lagts fram. Balansmålet ska införas till 2027 och det bådar gott för ordentligt med valfläsk i valrörelsen 2026. Visst finns det en intention att använda pengarna till att bli av med underhållsskulden på väg och järnväg. Eller börja bygga några nya kärnreaktorer för att råda bot på energikrisen. Visst visst, men sånt har glömts bort förr i en valrörelse.
En lite bonuskaramell till regeringen är att den här överenskommelsen också visar vilket brokigt gäng Magdalena Andersson behöver få ihop, om hon ska kunna bilda regering.