Tråkigt att se män jubla efter Zlatans uttalanden

Jennifer Wegerup

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-12-31

Aldrig att jag skulle kunna tända på en sån man. Aldrig att jag skulle vilja ge honom frukost på sängen, massage eller stryka hans skjortor”.

Så tänker jag när jag läser vissa mäns kommentarer kring Zlatans uttalanden om damfotbollen. Är det verk­ligen år 2014 vi ska fira in i natt?

Zlatan har klokt nog gått ut och sagt att han delvis skämtade och upprepat att han har respekt för kvinnors fotboll.

Så det verkligt beklämmande är ju egentligen de vilda glädjeyttringar hans utspel väckte i vissa sumpmarker.

Jag älskar er män. Många av mina kollegor och vänner är män. Jag har en underbar man i mitt liv. Min pappa var en av mina tidiga förebilder.

Jag attraheras av er män, älskar att titta på er, prata med er, utmanas av er, fantisera om er, förföras av er.

Finns det något mer liv­givande än att förlora sig i en mans armar?

Just för denna kärlek till er blir jag så oerhört ledsen och betänksam när jag ser att det finns så pass många män som jublar när någon säger något som fastslår karlars suveränitet.

Jag vet att majoriteten män inte är sådana. Men ändå.

Varifrån kommer detta enorma behov hos vissa av er att slå fast att kvinnor är underlägsna? Att det är rätt och rimligt att män får mer resurser och dominerar. Oavsett om det gäller idrott, politik eller styrelser i våra stor­företag.

Att män ska styra världen och kvinnor pryda den.

Jag har ofta funderat på hur man kan vilja leva med en man som tycker att kvinnan är honom underlägsen. Som på allvar menar att hon har en annan roll än han; vårdande, omhändertagande (tack för kaffet, blev det kvar till dig?), städande, självuppoffrande.

Hur klarar man det som kvinna?

Aldrig att jag skulle välja en sådan man och känna glädje och lust över att göra honom lycklig.

Jag vill ha en man som möter mig på lika villkor, som inte har några problem med att jag tar plats, syns, hörs, kanske tjänar mer än honom. Som delar vardagslivets knog med mig och respekterar mig som människa lika mycket som han begär mig som kvinna.

För en sådan man kan jag göra vad som helst.