Hur kan man ordinera glass till ett barn som vill dö?
Varje månad tar ett barn under 15 år sitt liv i Sverige.
I augusti 2020 blev 11-åriga Emil en del av den statistiken. I självmordsbrevet som han skrev till sin familj framgår det att han planerat att göra det i ett halvår.
Det går faktiskt inte att för en sekund föreställa sig ett sådant oerhört lidande berättas med ett barns krokiga handstil. Det vänder sig i magen direkt.
I en intervju med tidningen Femina berättar Emils mamma Miriam om en lång kamp för att få hjälp från BUP och hur den gång på gång uteblev.
Den akutremiss som skickades från barnneurologen på Södersjukhuset bedömdes av BUP inte vara akut. Emils anfall, regrediering och enorma ångest viftades bort som uppmärksamhetssökande. När han en gång föll ihop framför psykologen fick han höra att ”Nu ska det väl bli härligt med sommarlov, sola och äta glass”.
Det sommarlovet blev hans sista.
BUP har fått allvarlig kritik för behandlingen av Emil.
Emils öde är ofattbart sorgligt och upprörande, men att BUP generellt inte klarar av sitt uppdrag är i sig inte ofattbart. Det finns inget större svek mot våra barn än det faktum att Sverige, ett av världens rikaste länder, inte kan eller vill hjälpa våra allra mest utsatta.
BUP som organisation, ibland enskilda medarbetare och framförallt våra politiker har döda barn på sitt samvete.
Två månader innan Emil gick hem från skolan och tog sitt liv gav Ebba Busch liv åt uttrycket ”med berått mod” i en numera ikonisk debatt om Sveriges coronastrategi. Jag skulle vilja hävda att såväl dåvarande som nuvarande regeringar med berått mod har låtit barn plågas och i värsta fall dö i väntan på adekvat vård.
Var fjärde litet barn som dör i Sverige gör det till följd av suicid.
Ändå går den enda verksamhet som kan rädda dem på knäna till följd av underfinansiering. Ändå saknas erfarenhet av suicidbedömning hos små barn. Ändå görs färre utredningar när människor som nyligen haft kontakt med vården tar sitt liv eftersom kravet på vårdgivarna att anmäla självmord togs bort 2017.
Tidigare i år utsåg regeringen en särskild utredare på området suicidprevention. KD-politikern Emma Henriksson ansvarar nu för att ta fram en haverikommission när någon tar sitt liv, och förra sommaren fick Socialstyrelsen i uppdrag av dåvarande regeringen att analysera vårdens utredningar av självmord och självmordsförsök.
Arbetet pågår, men hur ska dessa slutsatser hjälpa när psykologer ordinerar glass och sol till ett barn som vill dö?
Jag tror inte att ansvariga tar lätt på att barn dör i självmord, tvärtom – jag tror att de fullt och innerligt tycker det är fruktansvärt.
Men det är fascinerande hur man å ena sidan å det djupaste beklagar självmorden, samtidigt som man å andra sidan både skapar och upprätthåller ett system som bidrar till att de inträffar. Ursäkta min pessimism men jag är både förbannad och uppgiven. Hade man velat göra något hade man kunnat göra det för länge sedan.
Det finns inga ursäkter för att Emils föräldrar istället för att tillbringa fler sommarlov med att sola och äta glass med sitt barn fick begrava honom.
