Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Även de rika vill bara ha någon att hångla med

Hornstull i Stockholm.

Jag är på safari. Södermalm, eller Hummerknivsöder om ni så vill. Tänker ­berika debatten kring de gjutjärnsjournalister som tillfälligt lämnar sina vindsvåningar och åker utanför tullarna för att skildra ­obygden.

Mitt svepskäl är ett för­fattar­­besök. Jag ska ­berätta om mina böcker och min uppväxt.

Äntligen en exkursion i de trakter jag själv sällan såg som ung. Stockholm var en annan galax. I sexan åkte vi dit på ­klassresa. Jag stim­made så mycket att jag kollapsade inne i Livrustkammaren. Fick rida på ­Simon Skoogs pappas axlar hela vägen till Skansen.

Mina drömmar sträckte sig blott till Karlshamn, tre mil från min hemstad. Falskleg, white russians på Nöjesbåten. Hångel med handbollstjejer till tonerna av ”Ramlar”.

Publiken på författar­besöket består främst av tonårstjejer med tygpåsar. Självklart gillar de också Håkan Hellström. Och de längtar efter allt det vuxna precis som jag gjorde.

Så får jag frågan om varför jag skriver. Tänker på en kulturartikel där Åsa Linderborg citerade en kompis som berättade varför han boxades. Jag travesterar.

”Jag tittar i min mammas  lönekuvert och sen vill jag skriva”, säger jag.

Söderbönorna skrattar så att tygpåsarna vippar.

Här kastar jag en brandfackla av klasshat och de tror att jag skämtar. Kanske tänker de att alla mammors lönekuvert är som den där silvergruvan i ”Jordskott”.

Efteråt svassar jag runt på Medborgarplatsen. ­Möter män med grönvita halsdukar. Män med rätt­vise­märkta skägg. Fler tjejer med tygpåsar. En hjord av människor som f­örsöker ­vara som alla ­andra, precis som i Borås. Som i Mjölby och Växjö.

Jag ser inga hummerknivar, inte heller några humrar. Ingen parad av stadsjeepar med en miljöpartist i varje.

Däremot ser jag ett par gycklare. Jag hatar gycklare. Det har jag gjort ända sedan jag först såg dem i Karls­­­­hamn. Allt de gjorde var att gyckla och fatta ­ingenting.

Kanske är Söder som Sverige är mest. Den som har klöver till en vinds­våning köper. Den som ­gillar Håkan Hellström ­lyssnar. Den som av någon anledning upp­skattar att jonglera med ­dragonsticks gör det.

Rika förstår inte hur det är att vara fattig.

Fattiga förstår inte att även rika bara vill ha ­någon att hångla med.

Följ ämnen i artikeln