Svenske minexperten: ”Jag har mött hundratals soldater som sedan dödats”
En man sitter på ett kafé i Stockholm. Han dricker svart bryggkaffe och äter kanelbulle.
Han kallas Dalle och är mininstruktör. I sammanlagt 14 månader har han varit i Ukraina och mött hundratals soldater som sedan dödats. Han hejdar sig och tänker efter.
– Jo, hundratals.
Han ser ut som andra män i 30-årsåldern med skägg och svällande muskler under t-tröjan. Han skulle kunna arbeta på reklambyrå eller som organisationskonsult.
Men en plötslig mardröm har drabbat oss alla.
En hel världsdel trodde sig leva i fred. Människor gjorde det människor gör i fred. Plötsligt dör tusen och åter tusen unga män, kvinnor, barn av kulor, granater, minor, bomber från drönare, självmordsdrönare, glidbomber, robotar. Mest unga män.
Dalle utbildar förband som är insatta i strid.
– Några har varit med sedan det började. De flesta av deras vänner är borta.
Han tar en tugga av kanelbullen med pärlsocker på. Sakta fylls kaféet. Några turister. Studenter som lägger upp böcker och datorer på de små borden. Män och kvinnor som har en stund över före ett möte, innan tåget går.
Dalle har tio år som yrkesmilitär bakom sig. Han fastnade för minor efter en kurs i Eksjö. Minor är krävande. Intressanta. Tekniken utvecklas hela tiden.
Det han mött i Ukraina har inget gemensamt med utbildningen han fick i Sverige.
– Riskacceptansen är helt vansinnig. Vad soldaterna förväntas göra skiljer sig otroligt från vad svenska försvarsmakten skulle förvänta sig av mig. Vi skulle aldrig anfalla genom ett minerat område utan flankskydd och enorma kompetenser på minbrytning. Det gör ukrainarna.
Ryssarna skjuter ut små tidsinställda minor som sprids över stora områden. Syftet är att trupperna som försvarar marken ska dra sig tillbaka, för de vet inte när minorna exploderar. De exploderar exempelvis 27 timmar senare och då går angriparna in i det övergivna området.
Det är en underförstådd koreografi för ett krig mellan Ryssland och länderna i väst.
Men ukrainarna biter sig kvar.
Det sorlar på kaféet. Dörren mot gatan står öppen, trafikljuden tränger in.
– Allt hopp om en snabb seger är bortblåst, folk är trötta. Men de vill inte ge upp. De...accepterar sitt öde.
Tryck, tråd, magnetism, vibrationer. Det är de vanliga sätten att utlösa en mina. Tekniken utvecklas oerhört snabbt i krig. Som alltid. Det finns nya tekniker som Dalle inte får tala om.
Helst ska varje soldat få en enkel skyddsutrustning. En pik av glasfiber för att hitta det som är dolt i marken. I början av kriget använde de sina rengöringsstavar till automatkarbinerna. Men nu kan minorna explodera vid kontakt med metall.
Den enkla utrustningen med några markeringsflaggor och tygpåsar och en pik kostar 250 kronor per soldat. Dalle talar varmt om några damer i Norge som syr tygpåsar som kan fyllas med jord och vilka man med ett långt rep kan dra över marken och eventuellt få en mina att explodera.
Han talar varmt om det svenska nätverket Wild Bees som med 3D-skrivare tillverkar minattrapper vilka han använder i undervisningen för de unga soldaterna.
– Tyvärr är det färre på kurserna nu. Förbanden har inte tid att skicka soldater på utbildning. De behövs vid fronten, de är så hårt ansatta.
Dalle delar ett hus med några andra frivilliga utanför Kramatorsk i Donbass. En svensk, en britt. Om en vecka anländer en tysk.
– Jag gillar Kramatorsk. Där finns många trevliga restauranger. Ibland smäller det så klart.
En gång var han med om beskjutning 29 timmar i sträck. Det var jobbigt, säger han. Sedan skämdes han. De ukrainska soldaterna har varit med om så mycket värre saker.
Volontärerna kopplar av med spel. Det har kommit ett kortspel som bygger på rollfigurerna i Star Wars-filmerna.
Men oftast arbetar de. Dalle har över 500 minattrapper att hålla reda på.
Han får ingen lön, lever på besparingar. Kurserna finansieras till hälften av donatorer i Sverige.
Snart åker han tillbaka till kriget.
– Ukraina försvarar hela Europa. Det är en strid om vår framtid.
Han lyfter upp sin tunga väska och går ut på gatan där stockholmarna gläds åt att värmen är tillbaka. Under signaturen Sweod på sociala medier berättar han om sin gärning i kriget.