Köa för vaccinet – som att vara i Basra

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-18

Vaccinet dröjer och därför tog jag två av mina barn till vårdcentralen. Där mötte vi en scen jag inte sett sedan Basra i mars 2003. Vuxna trängdes och knuffades, en gammal man med krycka skrek i förtvivlan, alla försökte komma in i en trång, syrefattig korridor där man sa att läkarna väntade med sprutor.

Jag satte mig ute i trapphuset och funderade. Skulle jag ge mig in i folkmassan med en sexåring och en tolvåring?

Till slut gjorde jag det, och jag hoppades att den minste inte skulle bli klämd eller rädd.

I en timme köade vi och när vi kom fram till läkaren sa hon:

– Barndoserna är slut. Försök hos någon av mina kolleger.

Jag lovade barnen glass. Vi ställde oss i en ny kö som tack och lov plötsligt upplöstes. Vuxendoserna var slut men den utmattade läkaren hade några för barn kvar.

Nästa dag mötte jag en i vårdpersonalen på gatan. Hon berättade att köande hade varit så förbannade att de kastat papper på en sköterska som försökte hålla ordning.

På vårdcentralen utspelades ett sammanbrott för civilisationen. Blott den starkares rätt gällde. En gammal man med rullator hade fått vända.

Så illa fungerar det när vi ställs inför en kris som inte borde vara det. Att svininfluensan skulle komma har vi vetat länge. Att vaccinet skulle komma på höstkanten har vi också vetat.

Myndigheterna har haft månader på sig att förbereda en lämplig metod för att vaccinera befolkningen. Jag känner åtminstone sju kvinnor och en man som utan vidare klarar att utarbeta ett sådant system.

Styrs vi av idioter? Fanns det verkligen ingen på Smittskyddsinstitutet som kunde organisera vaccineringen? På paraplyorganisationen Sveriges kommuner och landsting?

Hos folkhälsominister Maria Larsson?

2005 var jag i Pakistan efter den fruktansvärda jordbävningen där. Pakistanarnas effektiva målmedvetenhet för att bistå överlevande var imponerande.

Hoppas de förbarmar sig och hjälper oss vid en katastrof, ty själva kommer vi inte att klara det.

Hockeylaget i Leksand har fått sina sprutor. Till mina barns skola har vaccinet ännu inte kommit.