Väst står inför svårt talibandilemma
Att talibanerna brutit mot alla sina löften och för ett krig mot kvinnor har blivit allt tydligare ju längre de suttit vid makten.
Däremot ställer det västvärlden inför ett svårt dilemma.
Ska vi trots deras kvinnofientliga styre skicka bistånd eller ska vi låta det afghanska folket lida och dö?
Normalt brukar svaret på den frågan vara enkelt när det gäller svenskt bistånd. Vi ska inte låta befolkningen lida för att de styrs av våldsamma, maktfullkomliga och odemokratiska ledare.
Men styret i Afghanistan är så extremt att varje krona vi ger i bistånd också kan bidra till att förlänga talibanernas tid vid makten.
När islamisterna överraskande hastigt intog Kabul för två år sedan försökte talibanerna lugna omvärlden. Deras styre skulle inte bli lika ultraislamistiskt som när de satt vid makten 1996 till 2001.
Särskilt utfärdade ledande talibaner löften om att kvinnornas situation inte skulle försämras. De skulle fortsatt kunna gå i skolan och arbeta.
I början fanns det ett visst hopp. Men ju längre tiden har gått desto mer öppet kvinnofientlig har styret i Afghanistan blivit. Varje vecka kommer nya dekret om inskränkningar.
Nu är situationen för flickor och kvinnor nästan lika illa som på 90-talet.
Kvinnor är bannlysta från så gott som alla yrken. Bara inom hälsovården verkar de i viss utsträckning fortfarande tillåtas på arbetsplatsen. I övrigt är kvinnors enda möjlighet att arbeta hemifrån.
Talibanerna har även bannlyst kvinnor som arbetar för utländska hjälporganisationer att arbeta på plats. Till och med skönhetssalongerna som länge varit en av de sista oaserna där kvinnor kunnat vistas utanför hemmet stängdes förra månaden med följden att 60 000 kvinnor blir arbetslösa.
Stängs ner
Flickors skolgång har bit för bit stängts ner.
Kvinnor får inte studera på universitet, på gymnasium eller i högstadiet. De enda som tillåts är flickor i lågstadiet. Mellanstadiet är också ok men i vissa distrikt uppges talibanerna har förbjudit flickor även i årskurs 4-6.
Människorättsorganisationen Amnesty anklagar talibanerna för att på ett systematiskt sätt kränka kvinnors mänskliga rättigheter. De får inte arbeta eller gå i skolan. De får inte resa längre sträckor utan en manlig släkting i sällskap. De måste vara helt täckta om de vistas utomhus.
Målet är att helt bannlysa kvinnor från det offentliga rummet.
Kvinnor som protesterar behandlas enligt Amnesty brutalt. De utsätts för tortyr och förnedrande behandling. Försvinnanden är vanliga. Liksom tvångsgiften med talibaner.
Bilden av hur kvinnor behandlas är så mörk att Amnesty vill att den internationella brottsmålsdomstolen i Haag ska inleda en förundersökning om brott mot mänskligheten.
Omvärlden har hoppats att den svåra ekonomiska situationen i Afghanistan och ett folkligt tryck till slut skulle tvinga talibanerna att återge kvinnorna sina mänskliga rättigheter.
”Inte ett öre”
Men precis som Vladimir Putin inte brydde sig om skador på Rysslands ekonomi när han invaderade Ukraina så struntar de starkt konservativa talibanledarna i att befolkningen lider. Att styra enligt deras tolkning av sharia-lagar är viktigare än att utländskt bistånd åter ska flöda in i landet.
När talibanerna tog makten för två år sedan frös alla landets internationella tillgångar inne för att tvinga talibanerna till eftergifter.
Många minns säkert hur den dåvarande svenska utrikesministern Anne Linde, i likhet med många kollegor i andra länder, deklarerade att ”inte ett öre” skulle gå till talibanerna.
Visst humanitärt bistånd har dock fortsatt att flöda till landet för att undvika massvält. 15 miljoner afghaner hotas av akut svält.
Det är svårt att kontrollera att inga av dessa pengar hamnar direkt i talibanernas fickor.
USA:s motsvarighet till den svenska Riksrevisionen har anklagat den amerikanska regeringen för att mörka biståndet på ett sådant sätt ta det inte går att garantera att inga pengar går till talibanerna.
Förbud för svenskt bistånd
Världen vill att afghanerna ska överleva men utan att man samtidigt bidrar till att förlänga regimens tid vid makten eller skapa stora flyktingströmmen. Det är en oerhört svår balansgång.
På en punkt har omvärlden stått fast vid sitt löfte att inte släppa in talibanerna i den politiska värmen. Inget land har ännu formellt erkänt talibanerna som Afghanistans legitima regering. Däremot förekommer diplomatiska kontakter med en rad länder, däribland till och med USA.
Fortfarande hoppas det internationella samfundet att de mer ”liberala” grenarna inom talibanrörelsen ska lyckas öka sitt inflytande på bekostnad av den mest konservativa grenen. Ingenting tyder dock i nuläget på att så blir fallet.
Nyligen förbjöd talibanerna svenska biståndsorganisationer att fortsätta med sin verksamhet om inte Sverige ber om ursäkt för koranbränningarna.
Någon sådan ursäkt är givetvis inte aktuell.