Lexbase kan vara på väg att stoppas
Ser vi början till slutet för Lexbase och andra databaser som säljer domar och förundersökningar?
Ett unikt beslut i Malmö tingsrätt i tisdags har satt en boll i rullning.
Nyhetsbyrån Siren begärde för en tid sedan utlämnande av en hel del förundersökningsprotokoll som kommit in till Malmö tingsrätt under årets tre första veckor.
Närmare bestämt ville företaget ha precis allt av den varan som rörde 58 olika rubriceringar av brottsmisstankar.
De flesta som jobbar på en redaktion känner väl till den här nyhetsbyrån. Siren granskar allmänna handlingar och tipsar sina prenumeranter om intressanta nyheter.
En värdefull tjänst, då de flesta mediehusen med vår tids slimmade resurser inte har tid att häcka på myndigheter och domstolar, snokande i diarier på jakt efter en bra story.
Sedan årtionden tillbaka har Siren begärt ut domar från landets samtliga tingsrätter. Men den här gången utökade företaget sin begäran till att gälla även förundersökningar.
Handlingarna skulle senare gå att söka efter i arkivtjänsten Acta Publica, en tjänst som bland andra Aftonbladet nyttjar. Ett mycket viktigt journalistiskt verktyg, över 60 miljoner myndighetsdokument är enkelt sökbara.
Malmö tingsrätt har dock , i ett beslut signerat domstolschefen och lagmannen Johan Kvart, satt ner foten.
Det vore slöseri med såväl tid som läsarens tålamod att förirra sig in i den juridiska labyrint som beslutet vilar på, det räcker med att konstatera att en hel del fladdrar förbi, grundlagen och offentlighets- och sekretesslagen och dataskyddslagen och ett färskt beslut i Högsta domstolen om den ”processrättsliga editionsplikten”.
Skäl finns dock att nämna vissa andra inslag, exempelvis att Lettland åkt på stryk i EU-domstolen för att allmänheten hade tillgång till personuppgifter om trafiksyndare och att den svenska Justitieombudsmannen med högt blodtryck läxat upp Södertälje kommun för återkommande bakgrundskontroller av de anställda.
Efter mycket om och men kommer Malmö tingsrätt fram till sitt beslut. Det konstateras att EU:s dataskyddsförordning, mer känd som GDPR, stipulerar att behandling av personuppgifter om bland annat lagöverträdelser endast får göras under kontroll av myndigheter.
Men GDPR är i Sverige undantaget för databaser med utgivningsbevis. Journalistiken har en speciell ställning i grundlagen. Och Siren har ett utgivningsbevis.
Det här löser domstolen med påpekandet att svensk lag ibland behöver åsidosättas och att Sverige är bundet att underordna sig förordningar och praxis satta av EU.
Sedan konstaterar tingsrätten att även om Siren bedriver journalistisk verksamhet, så är inte bakgrundskontrollerna som går att göra i databaser och som bolaget vill tillhandahålla journalistiska.
Som tidningsmänniska borde jag uppröras över att Malmö gör tumme ner.
Granskningen av den dömande verksamheten är ett av den tredje statsmaktens viktigaste uppgifter.
Utan viktiga journalistiska insatser hade Quick fortfarande suttit på Säter, Kaj Linna ännu varit dömd för mord och Samir varit ansvarig för det mord han aldrig begick som 15-åring.
Men det finns andra aspekter att ta hänsyn till. Alla de här databaserna, all denna offentlighet, har i nätets tid blivit ett stort problem.
Medan exempelvis polisens belastningsregister gallras var femte år, lever domar kvar i evighet på internet, sökbara på några sekunder.
Integritetskänsliga uppgifter. Uppgifter som gör det svårare för människor att gå vidare med sina liv efter avtjänat straff.
Något som inte minst drabbar ungdomar som begår någon enstaka försyndelse och sedan tar tag i sina liv, bara för att upptäcka att det där snatteriet gör det svårare att få jobb.
Dessutom är dokument från Frivården, som kan innehålla mycket känsliga uppgifter, en del av materialet.
I domar och förundersökningar förekommer också en hel del människor som inte ens har begått brott, vittnen, anhöriga, alla finns de i databaserna med sina berättelser och sina personuppgifter.
Bingo givetvis för den organiserade brottsligheten som har sina skäl att göra research. Frågan är dock hur skyddsvärd just den kategorin är.
De som inte håller med mig behöver dock inte deppa ihop fullständigt. Ett beslut i tingsrätten utgör inget prejudikat. Hovrätten kan mycket väl landa i en annan slutsats.
Dessutom gäller det här avgörandet endast förundersökningar. Domar är än så länge en oprövad fråga.
Men jag tycker att beslutet ser välgrundat ut. Och det är knappast en tillfällighet att det är högsta hönset på domstolen som har tagit tagit i frågan. Okänd juridisk terräng har beträtts.
Bli inte förvånade om det här ärendet vandrar hela vägen upp till Högsta domstolen.
Och vem vet, kanske visar sig tingsrättens resonemang om åtalen som väcks och polisens utredningar som därmed blir offentliga hålla även för att stoppa databasernas hantering av domar.
Det skulle i så fall ställa till stora problem för Lexbase, Mr Koll och allt vad dessa företag heter.
Lagstiftaren har försökt täppa till missbruk av offentlighetsprincipen. Hittills med klent resultat. Nu är ännu en utredning tillsatt. Hur väl den lyckas återstår att se.
Kanske blir det domstolarna som får försöka göra någonting åt eländet.
En sak är klar: nuvarande ordning gör Sverige fulare och sämre än vad landet behöver vara.