Ge domstolarna sexundervisning
Hur kan den manliga penetrationen fortfarande år 2021 ges sådan betydelse?
Frågan uppstår efter att jag har läst tingsrättens dom mot Nytorgsmannen för att försöka förstå varför han inte fälls för fler våldtäkter, trots det ovanliga i att de fångats på film.
På 135 sidor beskrivs 24 övergrepp på knastertorr juristprosa. Många är en exakt upprepning: En kvinna sover eller är berusad. Mannen för då in sina fingrar i hennes underliv, samtidigt som han filmar med sin mobilkamera.
Enligt åklagaren handlar det om 24 våldtäkter på lika många kvinnor.
Men tingsrätten menar att bara sju kvalar in som våldtäkter, övriga fällande domar rubriceras som sexuella övergrepp eller ofredanden. Åklagarens önskan om tolv års fängelse förvandlas till fem.
Först viftar domstolen bort att övergreppen filmas. Filmerna påverkar inte allvaret i kränkningen anser domstolen. Däremot ger den någon extra månads strafftid som plåster på såren.
Jag har träffat kvinnor som filmats under övergrepp. För dem är videon värre än den sexuella handlingen.
Skammen i att inte veta vad som finns på filmen.
Fasan i att inte veta om och hur den spridits.
Mardrömmen i att övergreppet bara fortsätter att pågå.
Nästa sak som skiljer tingsrättens syn från åklagaren är definitionen av en våldtäkt. Då krävs samlag, eller en kränkning som är jämförbar, vilket – enligt praxis – innebär en penetration, skriver rätten.
Så i stället för att värdera den kränkning kvinnorna utsatts för, ser rätten som sin huvudsakliga uppgift att utreda den exakta placeringen av mannens fingrar i kvinnans underliv. Detta görs genom närgångna beskrivningar av kvinnans anatomi, om placeringen av fingrarna innanför inre och yttre blygdläppar och längden av beröring. Enbart när kvinnan vaknat och själv kan vittna om att fingrarna de facto varit inne i hennes sida, stämplas övergreppet som en våldtäkt.
Det blir nära parodiskt i det fall där domen beskriver hur två fingrar förs in och sedan bort från offrets slidmynning. Då fingrarna är blanka och fuktiga efteråt, skulle det kunna tolkas som om de penetrerat vaginan, menar domstolen. Men eftersom det inte går att utesluta att de blivit fuktiga utan att ha varit inne i vaginan, frikänns mannen från våldtäkt.
Ursäkta språket, men jag är övertygad om att de kvinnliga offren ger blanka fan i de centimetrarna som skiljer de två beskrivningarna åt.
Själv verkar däremot den trettiofyraåriga mannen vara väl medveten om vad han gör. Bland anteckningarna i hans mobiltelefon finns: ”Får våldta henne om jag vill”, ”Våldta å filma”, ”Spela in den nya horan” och ”Så lätt va d o sovknulla”.
Kanske behövs en uppdaterad sexualbrottslagstiftning som definierar sexuella kränkningar, där alla erogena zoner i kvinnans underliv får vara med. Eller så räcker det att de som tolkar lagarna uppdaterar sig och den patriarkala syn på kvinnlig sexualitet som den praxis de hänvisar till bär spår av.
I samband med metoo fick vi en ny läroplan i sex- och samlevnadsundervisning, som börjar gälla 2022. Varför inte utöka den även till domstolarna?