Även presidenter kan bli chockade
Port-au-Prince.
I lördags besökte jag och fotograf Jerker Ivarsson president René Préval i den villa där han bor sedan palatset och residenset säckat ihop. Villan tillhör en rik affärsman.
Det skymde. Vi satt i den fuktiga värmen ute i trädgården och Préval sa:
– Jag har ett rum. De flesta bor på gatan...
Han såg på mig men det var som om han ändå inte såg. Han talade men medan han yttrade sina ord befann han sig någon annanstans.
– Vilket är det viktigaste beslut du fattat den senaste veckan? frågade jag.
Presidentens ögon var fuktiga och han verkade ha svårt att förstå vad jag sa, som om det inte kopplade i hjärnan.
Vi tenderar att se makthavare som något annat än människor. De är så långt ifrån oss och befinner sig oftast i en kapsel, skyddade av medarbetare och vakter.
Vi glömmer att även de känner fruktan, förvirring, förtvivlan.
General Wojciech Jaruzelski införde krigstillståndet i Polen 1981 för att rädda den kommunistiska regimen. Han blev känd som Östeuropas Pinochet.
Han har berättat för mig hur han öppnade skrivbordslådan och fingrade på sin tjänstepistol. Att skjuta sig vore en befrielse.
Två saker fick honom att avstå. Han tänkte på sin familj och han ansåg att en soldats självmord är detsamma som desertering.
Några år senare hindrade den ryske ledaren Boris Jeltsin med risk för sitt liv en kommunistisk statskupp i sitt land. Hans fru Naina berättade för mig att hon satt hemma och våndades medan maken skapade världshistoria.
– Det var så hemskt.
Hon slog händerna för ansiktet och började gråta.
Kanske var president Prévals mentala energi inriktad på att han skulle behålla förståndet i lördags.
Statsapparaten är sönderslagen, infrastrukturen förstörd. Gatorna i Port-au-Prince är fulla av plundrare. Haitis regering har under de två veckor som gått sedan jordbävningen inte tagit ett enda vettigt initiativ, säger en person med inblick i statsledningens arbete.
– I en sådan här situation bestämmer FN och givarländerna, sa presidentens fru Elisabeth.
Hon fyllde i svaren som maken lät hänga i luften.
– Mitt viktigaste beslut är att vara lugn, sa presidenten.
Han log, men även i leendet var han långt borta.
När jag gick gav han mig en klapp på axeln.