Segregation har blivit ett försäljningsargument
Svensk Fastighetsförmedling har en ny service.
”Utmärkande livsstil i detta bostadsområde” som det står på pappret som jag får i handen. Innan man köper en lägenhet blir man numera inte bara upplyst om faktorer som takhöjd, kommunikationer och utsikt. Man blir också upplyst om vad det är för slags människor som bor i kvarteren. Hur många är ogifta, och hur många är ensamstående? Vad har folk för intressen? ”Sportdyka, Styrketräning” läser jag på pappret. Samtidigt som jag får veta att läsvanorna i kvarteren är ”Morgontidningar, Kulturtidningar, Skönhet och mode”.
Svensk fastighetsförmedling fortsätter därefter att lista;
”Vanligaste namnen; Frida och Martin.”
”TV-tittande; Svensk talkshow, Utländsk talkshow, Musikvideos”
”Konsumtion; Restaurangbesök, Nöjen, Klockor, Accessoarer.”
Först är det lite kul, de här långa listorna med statistik och kuriosa.
Några lägenhetsprospekt senare känns ”Utmärkande livsstil i detta bostadsområde” mer som en lysande Stasi-idé. Vassegod. Svensk Fastighetsförmedling har varit ute och kartlagt Sverige på detaljnivå. Köper ni en bostad på Björkebergavägen i Djursholm kommer 65 procent av alla era grannar att vara gifta. 30 procent av dem bor på ytor på ”181-250 kvm” i snitt. Det känns väl tryggt? Eller vaddå? Vad är det Svensk Fördomsförmedling förmedlar mellan raderna? Köper man lägenhet på Lindvallsgatan på Södermalm i Stockholm står det att grannarna har intressen som ”Segla, Utrikespolitik, Andra länders kultur.” Medan man kan läsa att utmärkande intressen för folk i Rönninge är; ” Bantningstips, Bussresor.”
Det får ju ändå en att undra. Bantar folk inte i Djursholm? Är Martin och Frida på Södermalm (med andra grannar som heter Martin och Frida) mer intresserade av ”Andra länders kultur” än Fatima i Salem som pratar 7 språk flytande och har grannar från hela världen. Eller skall listorna kanske mer ses som kodord och omskrivningar för något som man sedan får gå hem och klura på själv. Ungefär som när det står ”unik planlösning” eller ”något för den händige” i bostadsannonser.
”Vanligaste namnen; Frida och Martin.” (Här bor inga blattar.)
”65 procent är gifta.” (Ordning och reda och kärnfamiljsvärderingar.)
”Intressen; Andra länders kultur”. (Medvetna medelklass-grannar som kan laga taboule och hummus, samtidigt som det står Anders och Anna på brevlådan.)
Försäljningsargumenten kan ju i alla fall inte vara att man skall bli glad över att grannen har många klockor, eller att man skall kunna gå och knacka dörr i kvarteret om man vill ha sällskap när man ser The daily show med Jon Stewart. (Och slipper bli besviken över att alla andra är på bussresa.) Inte heller handlar det väl om att Svensk Fastighetsförmedling har börjat idka Svensk Fördelningsförmedling för att få människor med olika intressen och olika inkomster att beblanda sig med varandra. Tvärtom. Tok-homogena kvarter skall bli ännu mer tok-homogena kvarter, och efter varje lägenhetsbeskrivning på nätet står det ”Se bostäder med liknande livsstilar”. Svensk Fastighetsförmedling litar inte ens på att folk kan gissa själv. Nu skall det skrivas ut, svart på vitt. Gifta människor bor på ett ställe, frånskilda människor bor på andra ställen. Folk som har råd att köpa aktier bor i vissa kvarter, och folk som inte ens har råd att pensionsspara i ett annat.
Kanske är det inte så mycket att förvåna sig över. Kanske är svensk Fastighetsförmedling bara först ut med att använda segregationen som ett krasst och nyärligt försäljningsargument. Kanske kommer skolor i framtiden presentera sig med att ”de vanligaste namnen är Anton och Vera” och ”64 procent av skolans föräldrar förra året var gifta och öppet heterosexuella”.
I konsumentupplysningens namn.