Varför fick inte Christian Falk ta del av all värme?
Det var en sån där stund i livet då allt stannade upp. Jag och min familj åkte bil från Visby till Rute på Gotland och lyssnade på musikproducenten Christian Falks ”Sommar i P1”. När vi kom fram till vår lada satt vi kvar i bilen. Det var 30 grader utanför bilen, 40 grader inne i den, men det gick inte att röra sig, omöjligt att slita sig från den sköra rösten som berättade om de krokigheter som utgjort hans liv. En man som övergivits från två månaders ålder av sin mamma och sedan förblivit övergiven i livet, först av sin alkoholiserade morfar och sin medberoende mormor, sedan av sin pappa - och till slut av samhället. Men som trots det och genom sin kärlek till rytmer och melodier blev en av Sveriges mest inflytelserika musikproducenter.
Det var en historia om den starkaste, svagaste människa jag hört om och det var en historia som inte bara handlade om honom, den handlade om alla som hamnat utanför.
Christian Falk dog bara för några dagar sedan. I februari fick han beskedet att han hade obotlig cancer. Sommarprogrammet blev därmed Christians Falks sätt att sätta punkt. Vi sitter där i hettan i bilen och lyssnar på hur han tar farväl av sina barn. Först de döttrar, Vita och Vansessa, som är i livet och sedan den son, William, som tog livet av sig. Och sen är programmet slut. Rösten från andra sidan har tystnat. Och jag är rådvill där jag sitter i bilen, så fylld av olika känslor. Jag går in på Twitter och Facebook och Instagram. Jag läser om människor som fastnat i sina bilar från norr till söder. Det är så splittrat, allting nu för tiden, men jag får en känsla av att vi hittar en samhörighet här, vi som fastnat framför radion, för Christian Falk berättade inte bara om sig själv, han berättade om oss själva eller om någon som står oss väldigt nära.
Och det han sa var viktigt. Och jag vill att han ska veta det, men det går ju inte, för Christian Falk är död.
Sveriges Radio var medvetna om att varje dag var en kamp för Falk. Ändå valde de att sända programmet som en av sommarens sista. Jag kan inte få en fråga ur huvudet: Varför?
Varför tidigarelade de inte programmet? Elin Claesson på Sveriges Radio får frågan, men hon vill inte kommentera. Men jag vill verkligen ha en kommentar. Varför fick inte Christian Falk ta del av all värme? Jag får en obehaglig känsla av en cynism från Sveriges Radios sida som jag knappt kan sätta ord på.