All fokus på barnlösa – noll fokus på barnen
Min systers öde avgörs i samma byggnad som för tre decennier sedan.
Då: På en adoptionsbyrå i Sydkorea, när någon bestämde att spädbarnet Sun Hee skulle flygas till Sverige. Hennes identitet skulle raderas och snart skulle hon heta Paula.
Gott så, men ibland kommer dagen då en människa vill veta sin bakgrund.
Min syster är inte som jag, på jakt efter uppmärksamhet och bekräftelse. Hon kommer inte att skriva en bok om det här, eller ens en rad på Facebook.
Allt hon vill ha är ett anständigt liv. Rätten till sin identitet och sin bakgrund som FN så fint skriver i barnkonventionen. Den ska ju bli svensk lag, om regeringen får som den vill.
Nu sitter vi i samma byggnad igen. Det som då var en sliten del av en militärdiktatur är nu ett av världens rikaste områden.
Kvinnan som handlägger Paulas ärende tittar på henne, urskuldande.
– Vi har dina biologiska föräldrars namn och adress, men de har inte svarat på telegrammet vi skickade, säger hon.
– Vi har gjort allt vi kan.
Ett telegram. Skickat med häst och vagn?
– Ni kanske ska försöka ringa? säger Paula.
Men handläggaren hävdar att telefonnumret inte går att få tag på.
– Har ni testa söka numret på internet? säger jag, med vetskapen att Sydkorea är Asiens mest uppkopplade land.
– Nej, det är ändå omöjligt, säger handläggaren och tillägger att adoptionsbyrån inte heller tänker lämna ut adressen.
Det är Paulas chans i livet, att ta tillbaka det som var hennes. Allt raseras här.
Samtidigt i Sverige: regeringen höjer adoptionsbidraget från 40 000 till 75 000 kronor. ”Fler får möjligheten att adoptera”, skriver tidningarna.
All fokus på barnlösa par, noll fokus på barnen.
Den som adopterar får bidrag. Den som vill nyttja sin av FN stipulerade rätt att veta sin bakgrund får ingen hjälp om hon inte betalar.
Ja, uppenbarligen inte ens då.
Paula torkar sina tårar, och vi ber att få se barnen. I rummet ligger ett tjugotal bebisar, precis som vi en gång gjorde. Hälften på väg till västvärlden, några till Sverige.
Om barnkonventionen som svensk lag blir mer än det luftslott den nu är, ja, då får de kanske den rätt som min syster berövades.
Kanske står de här om tre decennier, med blanka ögon. Kanske av annat än sorg.