Lagarna är skrivna för kärnfamiljerna
amiljelagstiftningen måste omedelbart förnyas så att den motsvarar en ny tids nya familjebildningar.
RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) har slagit larm i anledning av en uppmärksammad dom i länsrätten i Örebro. Där har en man, som varit hjälpsam nog att ställa upp som spermadonator åt ett lesbiskt par, blivit dömd att betala underhåll till de tre barn som blev frukten av inseminationen. De två kvinnorna har separerat och "medmamman", den part som inte födde barnen, är nu inte längre intresserad av att vara medmamma och vill inte betala underhåll.
Då har länsrätten bestämt att den biologiska fadern måste göra det i stället. Denne vägrar av lätt förstådda skäl. Ärendet ska prövas av tingsrätten i Örebro.
Ja, det är väl uppenbart att någonting måste göras åt lagstiftningen. Vad man än kan tänkas tycka om dessa nya familjebildningar med föräldrar av samma kön och barn födda genom insemination, så är det ett faktum att dessa familjer är etablerade varför allas rättigheter och skyldigheter måste regleras i lag.
Någon ny lag kommer dock inte att hinna bli klar innan tingsrätten i Örebro fattar sitt beslut. Den får hålla sig till lagar från mitten av 1980-talet och de säger mycket entydigt att en spermadonator inte har några juridiska skyldigheter mot det barn som föds efter den assisterade befruktningen. Donatorns enda skyldighet är att uppge sin identitet och låta bokföra den så att barnet när det uppnått myndig ålder kan efterforska sin biologiska far om det så önskar, vilket förutsätter att barnet har fått reda på hur det har kommit till.
Det finns inget tvång för föräldrar att tala om för sitt barn att pappan i familjen inte är dess biologiska far. Ingen av föräldrarna har rätt att efterforska donatorns identitet. Endast barnet får göra det men har inte rätt att framföra några juridiska krav på fadern.
Parentetiskt vill jag framhålla att det vore intressant att få veta hur många barn som inom kort utnyttjar sin möjlighet att identifiera sin biologiska far. Om ett år kommer de första av alla barn som har kommit till genom spermadonation enligt de nu gällande lagarna att ha uppnått myndig ålder. Det kommer att säga oss någonting om hur starkt ungdomar fäster avseende vid det genetiska då de söker sin identitet.
Allt nog, de lagar som för ögonblicket gäller har ju stiftats för konventionella familjebildningar med mamma, pappa och barn. Ändå tycker jag att de borde ha tillämpats på övligt sätt av länsrätten i Örebro fast familjen där gällde mamma, medmamma och barn.
Är det inte det centrala, enligt lagarna som reglerar dessa nykonstruerade familjer, att spermadonatorn inte har skyldigheter? Skyldigheterna ligger på föräldrarna i funktion.
Medmamman i Örebro-fallet valde att dra nytta av det faktum att inga lagar ger henne vare sig rättigheter eller skyldigheter. Hon schappade från underhåll - av skäl som utomstående inte kan bilda sig någon uppfattning om - och det ter sig ju ansvarslöst men i ingen händelse kan det ju vara spermadonatorn som mot andan i existerande lag ska bära de ekonomiska konsekvenserna av det!
Totalansvaret för den situation som har uppkommit bär de två vuxna kvinnorna som satte barn till världen i rådande läge. De kan knappast ha varit okunniga om att juridiken inte har hunnit ikapp deras dröm om gemensam familj och att de tog en viss risk borde inte ha varit omöjligt att förutse:
Kärlek tar slut i alla typer av förhållanden. Barns och föräld-rars relationer kan utvecklas ojämlikt även i konventionella familjer så att den ena upplever föräldraskapet mycket starkare än andra. Inte minst sker det i familjer där den ena föräldern är biologisk förälder och den andra inte. Det brukar få konsekvenser om föräldrarna skiljs.
Nu ska nya lagar stiftas för familjer av det slag som diskuterats i Örebro. Men först ska juristerna reda ut "moderskapspresumtionen" det vill säga hur många föräldrar ett barn till ett lesbiskt par ska anses ha: Bara mamma och medmamma eller mamma, medmamma och pappa, vilket förutsätter att män som donerar sperma till lesbiska par får andra skyldigheter än andra spermadonatorer. Det i sin tur leder till att donatorerna på något sätt måste separeras.
Ja detta med att röra ihop till gemensamma barn är inte alltid lätt. Särskilt inte om man är av samma kön.