Nyheten om utvidgad FRA-lag möttes av gäspningar
"Kraftig utökning av FRA-lagen", ropade tidningarnas rubriker härom dagen till en nation som svarade med gäspningar och förströdda suckar.
Folk var väl upptagna med annat. Som att göra någonting så heroiskt som att i skydd av anonymitet förtala en flicka som har anmält en riksdagsledamot för brott.
Det TT hade att berätta var att regeringen föreslår att utländsk säkerhetstjänst ska få direktåtkomst till personuppgifter som Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt (FRA) hanterar.
Och då Rosenbad är på sitt generösa humör passas det samtidigt på att ge FRA rätt att även signalspana mot verksamhet som inte riktas mot svenska intressen.
Annorlunda uttryckt blir Sverige ännu en av dessa filialer som de stora nationerna har runt om i världen.
Ta bara vårens avslöjande om hur Danmark hjälpte USA att spionera på ledande politiker och högre tjänstemän i Sverige.
Är nu verkligen detta någonting att tjafsa om?
Tja, i förarbetet till 2009 års FRA-lag gjorde regeringen ”bedömningen att direktåtkomst för andra än svenska myndigheter inte kunde komma i fråga”
Men det var på den tiden då integritetsfrågor ännu betydde någonting.
Då riksdagsledamöter kunde stå snyftande i talarstolen i plenisalen och anmäla att de tänkte rösta mot partilinjen. Då bloggare skrek, demonstrationer anordnades och ledarsidor protesterade.
Ett drygt decennium efter den uppslitande FRA-debatten låter det annorlunda.
Regeringen ser inte längre några problem med att lämna ut dittan och dattan om människor boende i Sverige till andra länder.
I förslaget påstås att skydd för personuppgifter ”numera är möjlig att säkerställa”.
Nu är inte jag expert på underrättelsearbete, men det behövs ju inte ett överdrivet misstänksamt sinnelag för att få för sig att det kan bli svårt att ha kontroll över information när den väl har landat hos en annan stat.
Och mycket riktigt. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun), den myndighet som kontrollerar underrättelseverksamheten, uttrycker farhågor över hur det kommer att bli med denna nya ordning.
Det vi i praktiken bevittnar är att ett nytt kapitel skrivs i boken om hur staten utvidgar sitt territorium.
Detta sker inom olika delar av lagstiftningen och motiveras ena dagen med terrorism och andra med gängskjutningar och tredje med barnporr.
Många av de nya lagarna är säkerligen också behövliga, men steg för steg inskränks vår frihet.
Då integritetsfrågorna debatterades som hetast skrev FRA:s dåvarande generaldirektör Ingvar Åkesson en debattartikel i vilken han utbrast att det var ”en vidrig tanke” att FRA-lagen skulle användas till att lyssna på svenskars kommunikation.
Nu tycks en politisk majoritet finnas för att införa denna vidriga tanke.
Just den möjligheten finns inte med i detta förslag. Men bli inte förvånade om det är nästa steg.
Och redan den utvidgning som nu sker är anmärkningsvärd. En kombination av att FRA ska kunna signalspana även på sådant som inte rör svenska förhållanden och att utländska myndigheter ska få direktåtkomst är ingen liten sak.
Möjligheterna blir stora. Men invändningarna är få och lama.
Vad beror tystnaden på? Varför protesteras det inte längre? Vad hände med demonstrationerna och debattartiklarna?
Jag tror att terrordåden, gängmorden och allt annat elände har påverkat oss alla. Konstigt vore annars.
Den folkliga acceptansen för ökade statliga befogenheter är helt enkelt betydligt större i dag än för ett decennium sedan.
Det är en begriplig utveckling. Men låt oss inte glömma att den frihet vi ger upp blir svår att återerövra.