Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Direktör Borelius tjänar halv miljard på privat vanvård

ÄNNU RIKARE Minst 500 miljoner kronor. Så mycket kammar det privata vårdföretaget ­Attendos vd, Henrik Borelius, hem när skandalföretaget ska säljas

Det är möjligt att det fanns en och annan borgerlig ideolog som verk­ligen trodde att skola, vård och omsorg skulle bli bättre genom privatisering. Pedagogiska eldsjälar skulle få släppa loss hela sin skaparkraft i de befriade skolorna, renhjärtade goda människor skulle pyssla om ­våra gamla. Bara man tog i från skattebetalarna själva ägandet och överförde deras pengar till privatföretag skulle allt bli strålande mycket bättre.

Nu har vi facit. Caremaskandalen nyligen visade obönhörligt på det konkreta sambandet mellan kissblöjor på ålderdomshem och rikare riskkapitalister. Affärsidén är ju mycket enkel. Man tar skattebetalarnas pengar, sparar in på vården eller undervisningen så att vinst uppstår.

Antingen smugglar man då undan vinsten till skatteparadis eller använder den till att köpa nya vårdföretag så att klippet uppstår när man säljer hela klabbet. Men under hela processen är det absolut nödvändigt att åstadkomma så många försämringar som möjligt.

I några ytterst klargörande reportage förra veckan i den andra kvällstidningen (ja, det bär mig emot att medge, men rätt ska vara rätt), kläddes Caremas konkurrentföretag Attendo av inpå sista kissblöjan.

Attendos affärsidé är självklart densamma som Caremas.

Följaktligen har man ett pärlband av vårdskandaler bakom sig. En 83-årig man lämnades att dö i sin egen avföring (Rondellen i Uppsala), en man i Lidingö fick inte sår omlagda på tolv dagar (Baggeby gård), en patient fick ligga tre dagar med fluglarver i sitt sår (Sälgen i Höganäs), tre anställda vid Sörgården (!) i Rottne utanför Växjö slog vad om när en äldre kvinna skulle dö och skojade med att klä henne i solglasögon när hon verkligen dött. Och så vidare. Ju mer vanvård desto mer vinst.

Nu skall Attendo säljas och då vankas det klipp. Verkställande direktör vid företaget, den alltså ytterst ansvarige för den vinstgivande vanvården, Henrik Borelius, kommer då att på ett bräde tjäna minst 500 miljoner. Ett hundratal av Attendos administratörer av vanvården kan få dela på närmare två miljarder. Så lönsam är vanvården.

Direktör Henrik Borelius är intressant på flera sätt. Han är bror till Maria Borelius som satte snabbhets­rekord som moderat ­minister, åtta ­dagar, när det visade sig att hon var en ytterst principfast skattefuskare som bland annat drev sommarnöje i Sydfrankrike och på västkusten i aktiebolagsform, AB Månsken och AB Solsken.

Direktör Borelius har inte satsat några egna pengar för att kunna kamma hem sin halvmiljardvinst. Hans ­insats består enbart i att skapa vinst­givande vanvård. Och han är regeringens rådgivare i frågor om hur kvaliteten i välfärden skall utvecklas. Ja, ni läste rätt.

Vilka satiriska sketchnummer skulle man inte kunna göra av hur denne direktör Borelius ger Fredrik och ­Filippa Reinfeldt råd om kissblöjor och fluglarver och de kapitalistiska förbättringar som sådant medför i vården.

Eftersom de borgerliga ideologerna bakom denna katastrofala utveckling inte gärna kan hänga fast vid ­sina solskensvisioner återstår bara ett ­argument till försvar för den systematiska vanvården. Det är ett effektivt sätt att överföra skattebetalarnas pengar till privata förmögenheter.

Det är annars, ur vanlig hygglig väns­tersynvinkel, infernaliskt att vi ­alla med våra skattemedel skall ­ berika dessa parasiterande så kallade riskkapitalister för att de vanvårdar våra äldre eller raserar skolundervisningen.

Tänk bara på det hundratal chefsadministratörer i Attendo som nu kan förvänta sig två miljarder att dela på i belöning för att de misshandlat ­gamla och sjuka.

Den vanliga hyggliga vänstersynvinkeln är dock märkligt frånvarande. Om jag förstått saken rätt beror det på att Socialdemokraterna känner sig bundna av ett kongressbeslut där man uttalat sig för vinst i vården.

Men det var ju bara ett misstag. Varför skulle det vara så svårt att erkänna när bevisen nu hopat sig?

Att de närmast ansvariga borgerliga politikerna för död och pina inte vill diskutera det stora misstaget kan jag förstå. Det var närmast komiskt att se hur Annie Lööf hänvisade till ­Göran Hägglund och Göran Hägglund hänvisade till Annie Lööf när den andra kvällstidningen exempelvis ville ­höra deras synpunkt på direktör Borelius lämplighet som regeringens rådgivare beträffande kvalitet i den privatiserade vården.

Men att Socialdemokraterna spelar flundra och gentilt avstår från att slå in bollen i det öppna målet är svårare att förstå. Så heligt kan väl ändå inte ett kongressbeslut vara när det senare visat sig att det var ett korkat kongressbeslut? Utan ­politiskt motstånd fortsätter ju vanvården och utplundringen. Någon bör morska upp sig, exempelvis ­Stefan Löfven.

För övrigt anser jag att…

… det vore ett rent Mirakel om Björn Ranelid nu ­inte, äntligen, skulle kunna slå sig in på Bibliotekstjänsts lista över Sveriges 200 mest lästa författare. Eller rent av skymta till på en bästsäljarlista.

… försvarsminister Sten Tolgfors ljugande och krumbuktande kring vapenaffärerna med Saudiarabien är högst förståeligt. För hur skulle man kunna försvara sådana förbindelser med Mellan­österns, i hård konkurrens, värsta förtryckarregim?

Följ ämnen i artikeln