Serierna gestaltar kulturer på ett oöverträffat sätt
Jag har nog sett allt av Love is blind, från alla länder.
De kulturella skillnaderna är avsevärda. Jag vet att underlaget är för magert att
generalisera kring, men vissa saker lyser ändå som kattens ögon om natten.
Love is Blind USA är en enda räcka av alkoholstinna bråk. Amerikanska män och
kvinnor har idéer om hur män och kvinnor bör vara, men som överallt är
genuskontraktet under omförhandling. Kvinnorna förväntar sig bli uppvaktade på ett traditionellt sätt, men vill samtidigt att männen ska vara moderna nog att dela på både inkomster och hemarbete.
Alla jobbar långa dagar, är trötta. Varianter av hederskultur, oavsett härkomst, är
starka och föräldrarnas ord väger blytungt.
I Japan jobbar de också mycket, men de dricker mindre och höjer aldrig rösten.
Könsrollerna är tydliga, kroppsspråket minimalt. De ber om ursäkt för sin existens,
tackar för kritik – läs: utskällningar med mycket små bokstäver – och har oerhört
svårt att prata känslor.
Kontrasten är stor mot Love is Blind Brasilien, där de tjoar och tjimmar, lever ut och
sprudlar av känslor. Många har redan barn, eftersom abort är förbjudet. Sex är
centralt.
Love is blind Habibi (Dubai) ger inblickar i en mångetnisk värld där allt graviterar
kring religion och uråldriga sedvänjor. Deltagarna är täta och med regionens mått mätt moderna, annars hade de aldrig sökt sig till programmet. Samlevnadsreglerna är ändå halsbrytande annorlunda. Deltagarna delar aldrig hotellrum eller bostad, de ses över en fika eller middag. Föräldrarna bestämmer.
Bestämma vill även männen – jag vill inte ha en hustru som dansar inför andra, när vi gift oss ska du sluta jobba, prata med mig om du vill min hustru nåt – regelverk som kvinnorna inte riktigt finner sig i. Programmet ger en kittlande föraning av den burgna kvinnorevolt som ligger och pyr i Mellanöstern.
Och så har vi Sverige, och nu lägger jag även in Gift vid första ögonkastet i potten.
Här vill alla kvinnor ha en modern och jämställd snubbe, men han får samtidigt gärna vara ”manlig”, vilket skapar viss förvirring hos alla. Kvinnornas känslor och upplevda erfarenheter väger alltid tyngst, de kan storma ut ur ett rum och mötas av full förståelse. Endast männen kallar sig själva för idioter.
Föräldrarna är helt underordnade. Religion spelar ingen som helst roll. Samkönat är en samlevnadsform bland andra.
Antropologer i all ära, men såna här serier gestaltar kulturer på ett oöverträffat sätt.
Jag har ett seriöst förslag: flyttar man hit och vill man försöka förstå Sverige, är Love is Blind och Gift vid första ögonkastet en smart ingång. Programmen skulle kunna vara kursmaterial på vilken SFI-utbildning som helst.
Se och lär, så här funkar det här.