Mycket kan kallas kris – men inte politikens knas
Jenny har en skönhetssalong i Stockholm och en ”degenererad” älskare som heter Jack. Jenny har också en dotter, Nelly, som är satt i fosterhem i en småstad. Jenny tar kontakt med sin dotter och det hela slutar i elände. Älskaren Jack super ned Nelly och förför henne. Nelly tvingas lämna den trygga småstaden och sin snälla fostermor Ingeborg. Jack skjuter sig på öppen gata.
Det är, enligt Svensk filmdatabas, handlingen i korthet i Ingmar Bergmans debut som regissör, filmen ”Kris” från 1946. Och på tal om kris:
När digerdöden drabbade Europa i mitten av 1300-talet dog kanske hälften av Europas befolkning. Den ekonomiska tillväxten, som puttrat på i århundraden, vändes i tillbakagång. Samtidigt inleddes den ”lilla istiden” och de överlevande fick vänja sig vid kyla och regn, sämre skördar och längre vintrar. Krisen uppfattades av många som ett straff. Judar brändes på flera ställen levande på bål.
Mindre överväldigande, men ändå omvälvande, är Karin Boyes självbiografiska roman ”Kris”. Där går Gud under. Huvudpersonen Malin plågas av sitt samvete och känner att hon är på väg att ”dö den andliga döden”. Det som räddar henne är till slut förälskelsen i Siv. Men lesbisk kärlek är en inte alldeles okomplicerad räddning att sätta på pränt 1934.
Det var två år efter Kreugerkraschen och fem år efter den stora depressionens början. I USA steg arbetslösheten till över 20 procent, industriproduktionen sjönk med nästan hälften och utrikeshandeln med 70 procent. I Sverige fick många se sina besparingar utplånade och statsminister C G Ekman tvingades avgå.
Drygt fyrtio år senare drog Stig Larsson – den riktige, inte deckarförfattaren – Horace Engdahl, Ola Billgren och några andra högpannor igång tidskriften ”Kris”. Deras främsta syfte var inte att bidra med lite glättighet i den svenska offentligheten. ”Kris” handlade om sådant som varat och intigheten, dekonstruktion och modala system.
Detta som en påminnelse om vilken spännvidd av allvar – offentligt och privat, globalt och individuellt, ekonomiskt, politiskt, religiöst och intellektuellt – som begreppet ”kris” omfattar. Och om att vår så kallade regeringskris, som inte förändrar ett dugg för de flesta och mest består av tillmälen, snarare borde kallas regeringsknas.