M-revoltörerna kommer att misslyckas

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2017-08-24 | Publicerad 2017-08-23

Tungt M-distrikt kräver AKB:s avgång

De enda revoltörerna i Moderaterna kommer att åstadkomma är att skada sitt parti.

Anna Kinberg Batra kommer, om inte förutsättningarna ändras, att sitta kvar.

En klar majoritet av de 25 kommunalråd i Stockholms län som möttes per telefon vill att Anna Kinberg Batra lämnar uppdraget som M-ledare.

Det förvärrar krisen i Moderaterna som redan innan var djup. Nu vänder sig Anna Kinberg Batras eget länsförbund emot hennne.

Bara det är illa. Än värre är att det handlar om Moderaternas i särklass starkaste valdistrikt. I hälften av kommunerna röstade minst 30 procent av väljarna på M i förra riksdagsvalet.

Det är alltså inte bara hennes egna som vänder sig emot Kinberg Batra. Det är också de mest framgångsrika kommunpolitikerna.

Men trots det kan Anna Kinberg Batra känna sig någorlunda säker i sadeln. Revoltörerna i Stockholm må ha en bestämt uppfattning i partiledarfrågan. Men de saknar en strategi för att lyckas.

För det första är Moderatstämman i oktober en så kallad arbetsstämma. Inga val genomförs där, varken till ordförande, presidium eller partistyrelse.

Det saknas alltså ett givet tillfälle att utmana partiledaren. Det försvårar det byte som upprorsmakarna säger sig vilja åstadkomma.

För det andra saknas en utmanare. De kritiska kommunalråden i Stockholms län har inga idéer om vem som bättre skulle leda Moderaterna än Kinberg Batra.

Pehr Granfalk i Solna gick så långt att han sade att i stort sett vem som helst skulle göra det bättre än hon. Men trots den mycket blygsamma kravspecifikationen kunde han inte spotta ur sig ett enda namn.

Ingen har föreslagit något alternativ till Anna Kinberg Batra. Ingen har självmant sträckt upp handen och sagt att han eller hon är intresserad. Ingen har ens antytt att hen kan tänkas bli övertalad. Det är helt tomt på utmanarbänken.

För det tredje har revoltörerna valberedningen emot sig. Lars-Ingvar Ljungman, valberedningens ordförande, tänker inte medverka till ett byte på partiledarposten.

Det enda upprorsmakarna kommer att åstadkomma är alltså att ytterligare skada sitt redan krisdrabbade parti. Försätta det i en ännu djupare kris än det redan befann sig i.

Däremot ser de inte ut att nå sitt mål - att göra Anna Kinberg Batras tid som partiledare till en 2,5 år lång parentes. Förutsättningarna kan givetvis förändras men just nu är det så.

Men invänder den minnesgode, det fanns inget alternativ till Håkan Juholt som S-ledare heller. Till sist blev fick han ändå gå till förmån för Stefan Löfven.

Men den situationen var annorlunda. Efter tio månader med Juholt var det inte gräsrötterna som gjorde uppror. Det var ledningen.

Den samlades till dygnslånga möten på partihögkvarteret på Sveavägen för att komma till rätta med problemet, Sveriges genom tiderna yvigaste partiledare.

Men än är det bara Muf-ordföranden och en ledamot i partistyrelsen som knystat om att Anna Kinberg Batra borde byttas ut. Och den som yttrade sig först, Christian Gustavsson, ordförande i länsförbundet i Östergötland, har upprepat sitt krav.

Resan mot partistämman, som inleds 12 oktober, kommer att bli tuff för Anna Kinberg Batra. Sista ordet är absolut inte sagt.