Fängelserna så fulla att alternativa straff behövs
Vår tids straffskärpningsiver är på väg att få effekter som kan få vilken populist till lagstiftare som helst att vilja lägga sig i fosterställning och glömma bort världen.
Anstalterna är nämligen på väg att bli så fulla att alternativ till fängelse behövs.
Att se till att kriminella verkligen straffas kan snart vara en uppgift som ”blir oss övermäktig”.
Nej, citatet är inte hämtat från någon klickjagande ledarskribent, övertänd kvällstidningsredaktör eller ens en anonym domedagsprofet på Twitter.
Det är Kriminalvårdens vanligtvis lågmälde generaldirektör Nils Öberg som i en debattartikel i dag slår larm om att verksamheten är på väg att spåra ur.
De senaste årens straffskärpningar och nykriminaliseringar har fått resultat. 99 procent av platserna på landets häkten är upptagna. Motsvarande siffra för fängelserna är 97 procent.
Den här situationen får allvarliga konsekvenser. Säkerheten påverkas negativt. Möjligheten att omplacera fångar försvinner. I värsta fall släpps dömda brottslingar i väntan på att krypa in.
Kriminalvården, påpekar Öberg, gör sitt bästa för att hantera situationen. Intagna får dela rum. Allmänna utrymmen på fängelser görs om till bostadsrum. Anstalter byggs ut och nya häkten är på gång.
Men expansionen kommer enligt uppskattningar endast täcka hälften av det framtida behovet. Det kommer inte att finnas fängelseplatser för alla.
Om inte någonting sker kommer alla dessa hårdare tag som vår tids politiker är så förtjusta i bli meningslösa. Miljarder kastade i sjön samtidigt som brottslingar går fria.
I sin debattartikel skissar Öberg på några förslag till lösning. De har en gemensam nämnare, nämligen att de utgör alternativ till fängelse.
En tanke är att bygga ut systemet med fotboja. En annan är att bygga ut idén om att dömda ska kunna betala tillbaka sin skuld till samhället genom oavlönat arbete.
Detta är kloka tankar. Visst, det är nödvändigt med fängelsestraff. En del brott är så grova att alternativa straff inte är tänkbara. Dessutom utgör vissa personer ett hot mot samhället.
Men måste verkligen alla mindre talangfulla bedragare, rattfyllon, hyfsat skötsamma personer som tillfälligt förlorat omdömet och allt vad det nu är för figurer som döms till kortare fängelsestraff placeras bakom murar?
Den här situationen tilltalar knappast den politiska majoritet som i en rundringning som SVT nyligen gjorde ville skrota den villkorliga frigivningen.
Det är en utveckling som samhället endast kan få bukt med genom att vår lagstiftare beslutar sig för åtgärder som vare sig blir valvinnare eller tillfredställer gaphalsar i sociala medier.
En tröst för en stackars populist är möjligen att hen på goda grunder kommer att få det väldigt mycket hetare om öronen om ingenting görs.
En rättstat som inte klarar av att se till att brottslingar tar sina straff är nämligen en rättstat som har abdikerat.