Bra – men det är inte tillräckligt
Så ska näthatet stoppasMorgan Johansson kallade i dag till presskonferens och pratade lika avslappnat som han var klädd.
Möjligen hängde detta ihop med att justitieministern för en gångs skulle slapp prata om panikstängning av Öresundsbron eller något annat elände som leder till giftiga frågor från journalister.
Ämnet för dagen var presentationen av en utredning med förslag på ny lagstiftning mot näthat, vilket politiskt är mycket tacksammare än att behöva försvara id-kontroller. Vem håller inte med om att något måste göras för att stävja eländet på internet?
Journalister och fotografer huttrade i den råkalla kön genom säkerhetskontrollen in till Rosenbad, men ingen behövde bekymra sig över att showen skulle dra igång innan alla kommit in.
Johansson inledde med att berätta att lagarna om ärekränkning stiftades under en tid då folk satt på bykrogen och snackade skit om någon inte närvarande granne.
Med internet, denna fantastiska landvinning som har gett oss nya möjligheter att samla in information och ge vår röst hörd, får förtal, hot och ofredanden en helt annan spridning. Lagen har inte hängt med i utvecklingen.
Justitieministern pratade föredömligt kort och gav sedan ordet till utredaren Gudrun Antemar, lagman vid Förvaltningsrätten i Stockholm, en kunnig jurist med gedigen erfarenhet.
Vid sin sida har hon haft experter. Representanter för polis, åklagare, domstolar, tidningsutgivare och så vidare. De har stött och blött och vänt och vridit och lyckats komma överens.
Det har tagit sin tid, vilket är bra. Lagstiftning är ofta komplicerade saker och det är bättre att det blir bra än att det blir dåligt. Exempel på värdelösa paragrafer saknas inte.
I det här fallet handlar problemen om avvägningen mellan skyddet av den personliga integriteten och yttrandefriheten. En avvägning som kräver studier av grundlagen, Europakonventionen och avgöranden i Europadomstolen.
Det kanske viktigaste förslaget är att ett särskilt brott, olaga integritretsintrång, föreslås. Det blir kriminellt att sprida till exempel hämndporr eller obduktionsbilder.
Dessutom ska bestämmelserna om olaga hot och ofredande utvidgas för att täcka in fler fall, inte minst påhopp som sker på nätet.
Detta är ett problem som jurister har försökt göra politiker uppmärksammade på. Som till exempel då Svea hovrätt friade en man som i ett kommentarsfält under en krönika av journalisten Irena Pozar skrev att "sexistiska feministkräk" borde slås ihjäl och som ville "stoppa upp en kniv i fittan på sexistiska feminister".
Domstolen friade mannen, men rekommenderade i domen lagstiftaren att se över juridiken. Svea hovrätt tyckte kort sagt inte att det var okej att mannen slapp ansvar.
Kanske hade han fällts om de kommande bestämmelserna redan gällt.
Utredarna vill också att skyddet vid förtalsbrott skärps och att den som driver till exempel en sajt ska få en större skyldighet att ta bort kommentarer som kan vara brottsliga.
Detta är vettiga och genomtänkta förslag. Men det räcker givetvis inte för att få bukt med det grövsta näthatet. Det gäller att få polis och åklagare med på noterna. Och folk måste lära sig att uppföra sig på internet.
Jag hade gärna även sett ett större fokus på organiserade attacker mot bland andra politiker och journalister. Att människor skräms till tystnad i det offentliga samtalet är ett demokratiskt problem.
Betänkandet "Integritet och straffskydd" är hur som helst en god början. Glädjande är även att se att remissinstanserna har tre månader på sig att sätta sig in, analysera och författa kommentarer till förslagen.
Det är någonting annat än den orimliga deadline på två dygn som sattes upp för förslaget om id-kontroller. Vem vet, kanske har regeringen trots allt respekt för lagstiftningsprocessen.