Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Alla är inte stackare på samhällets botten

Romerna behöver resa sig och skaka av sin offerroll och gamla traditioner som binder individen i familjen, släkten, klanen. De behöver självförtroende, och det kan inga välvilliga myndigheter­ i världen ge dem. Det kan de bara skaffa sig själva.

När man promenerar ­genom Stockholm eller ­Oslo, där jag var förra veckan, är det lätt att se romerna som ­eviga offer. I vartenda gathörn ­sitter de och tigger.

Men alla romer är inte stackare på samhällets bott­en. De som kommer från det forna Jugoslavien klarar sig bättre än andra. Det har en kommunal utredning här i Malmö visat, och det har jag själv fått höra ­under samtal med romer.

Det är alltså inte infödda romer från Sverige, ­land­et med socialbidrag, utredningar och en aldrig sinande ström av försäkringar om allas lika värde, som klarar sig bäst.

Jugoslavien hade på kommunisttiden en noga utmejslad nationalitets­politik. Det var nödvändigt eftersom landet var en mosaik­ av ­serber, kroater, slovener, ­makedonier, albaner... I ­detta fantasiegg­ande och mång­facetterade land fanns även en plats för romer. Jag säger inte att det var para­diset, jag säger inte att ­Titos nationalitetspolitik löste­ ­alla problem. Jugoslavien gick under i ett frukt­ansvärt ­blodigt inbördeskrig. Men uppenbarligen gav ­land­ets politik något till ett sedan tusen år förtryckt och jagat­ folk: Den gav romerna en plats i samhället.

Därför flyter romer som kommer från det gamla Jugoslavien märkligt nog lättare in i Sverige än svenska romer. Det kan vara värt en betraktelse i år, 500 år efter de första romerna kom till Sverige.

Jugoslaverna har en identitet inte bara som romer, ­utan som svetsare, chaufförer och kockar, yrkesidentiteter som gör dem till samhällsvarelser.

De har befriat sig.

Jag har talat med romer som förtiger sin nationalitet när de kommer till Sverige. ”Säger man att man är zigenare ställs man åt sidan.”

Vi lever i ett samhälle där det osar av negativa förväntningar mot en hel nationalitet. Det kan yttra sig i ren rasism och det kan yttra sig i lättvindiga förtidspensioner eftersom man inte förväntar sig något av en rom.

Bilden förstärks av tiggaren i gathörnet. Men får han ett jobb är han snart inte ”rom” utan en individ, en med­borgare.

Följ ämnen i artikeln