Svenska skolbarn ska veta hut – och äta upp
Jag vet inte, jag.
Är inte svenska skolbarn ganska bortskämda?
Bert Karlssons matakut drar igång om ett par veckor och det finns förstås anledning att syna skolmaten.
Jag roade mig med att gå igenom kommentarerna på tv-programmets hemsida.
Och, ja. Jag tycker att en hel del av klagomålen tyder på rätt orealistiska föreställningar om vad en skollunch ska vara.
Exempelvis är det rätt mycket gnöl över att det överhuvudtaget serveras fisk.
De som skriver tycker tydligen inte om fisk och går till storms mot detta med argument som att ”man inte orkar sitta i skolan när man inte ätit” och ”flera får huvudvärk av för lite mat”.
Några andra elever ondgör sig över att det serveras rester – rester! – på skolluncher.
Annat som ogillas är att skolan oftare serverar kyckling än nöt- eller fläskkött.
Och gröt. Det händer tydligen då och då att de stackars ungarna får gröt. Det framgår inte av gnället men jag antar att det till gröten också serveras smörgås med pålägg.
Nu ska jag dra er i öronen och förklara att det inte ens hemma hos er serveras mat som alla i familjen har som älsklingsrätt varje dag.
Det funkar så. Alla tycker inte om allt men om man väljer att inte äta maten så är det ens eget fel att man är hungrig sedan och inte skolmatens.
Vore det så att skolköket inte tog vara på rester och serverade dem skulle jag nypa mattanterna hårt i armarna. Så slösigt kan det inte tillåtas att vara.
Det är verkligen inget fel att äta kyckling i stället för nötkött och om skolan serverar gröt någon gång ibland så är det väl för att ni ska få smacka i er tacos då och då.
Det enda egentligen berättigade klagomålet jag läst är när maten ransoneras så att ungarna omöjligen KAN äta sig mätta fast de vill.
Annars är det mest en hop gnällspikar som bör lära sig veta hut och äta upp på tallriken.