Även en blond buske kan vara ett slag för yttrandefriheten
Hon är 18 år och blond, även mellan benen.
Små vackra bröst i motljus, hemlighetsfull blick.
Ewa, i julinumret av Se, från 1972.
Det år jag föddes. Tidningen ligger i en korg på min gästtoalett, tillsammans med fler gamla nummer av Se och Lektyr. Och, för damerna, Husmodern.
Gästerna, inte minst de manliga, kommer nästan alltid ut med något saligt i blicken. Inte bara över de nakna unga orakade, okonstlade kvinnorna. Utan över att för en stund ha färdats i tiden, över de tankar, minnen och känslor det väckt.
Texterna, från en annan tid, ett annat liv. En artikel om en ”jättelik datamaskin som ska se till att du får rätt sexpartner. En sexdatabank!”.
Sporten: ”Lektyrs fotbollsexpert har plockat ut morgondagens landslag: Så kan Sverige vinna VM 1978”.
En smärtsam intervju med Ronnie Peterson: ”Jag kan inte hålla på och vara rädd för att dö när jag kör”.
Reklam för Kodaks Instamatic och Black Jack-kondomer. Serierna, med ”47:an Löken”.
Och så Husmodern, från den 2 oktober 1972.
”Sticka och virka till hela familjen”. Inredning: ”Mitt vänliga fönster”. Matlagning: ”Mustiga middagsgrytor”.
Att läsa med facit i hand är ibland plågsamt, men framför allt tänkvärt. Det som är bättre nu, det som var vackrare då. Samt, tyvärr, hur lite som ännu ändrats. Män som erövrar den stora världen och njuter av vackra kvinnor. Kvinnor som stannar i den lilla världen och syltar, saftar och inreder.
Detta är tidningarnas storhet, även en simpel herr- eller damtidnings. Det var och är och ska förbli franska Charlie Hebdos storhet likaså.
Varaktigheten. Kraften att väcka tankar och känslor. Beröra. Uppröra. Påverka. Förändra. Underhålla.
Man behöver inte älska budskapet men alltid det fria ordet. Om något gott kommit av terrordåden i Paris så är det att vi alla påmints om vikten av fri och oberoende journalistik. Bortom snabba klick och tummen upp på Facebook. En tyngd och mening utöver det lättsmälta och meningslösa.
Man kan hata eller älska satir och porr och nyhetsmedier.
Men den dag tidningsredaktioner tystnar och sidorna blir blanka och tomma, då är vi nära slutet.
Vilka tidningar kommer att ligga på någons gästtoalett 42 år framåt, år 2057?
Vad kommer de att säga oss?
Och vad gör ni nu, Ewa 18 och Michelle 19? Ni som blommade sommaren 1972. Hur gick det med era drömmar om att bli lärare och resa jorden runt?
Kanske har ni grånat, falnat.
Men i de gamla tidningarna förblir ni evigt unga och leende, ännu ovetande om världens svek och ondska.