Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Jag tänker inte må dåligt för att jag säger ifrån

För en vecka sedan la jag ut en text på min Instagram. Den handlade om hur jag hade blivit antastad av en full man på tunnelbanan. Jag minns samtalet med min pappa efteråt, hur han sa: ”det är tur att det inte händer varje dag”. Och jag stannade upp i konversationen, tänkte att jo, det gör det nog. Kanske inte mig, men någon. Och det händer inte mig varje dag, för att jag valt att undvika kollektivtrafik så fort mörkret fallit. För att jag alltid analyserar läget. För att jag automatiskt förebygger att en situation inte ska uppstå.

Jag nitade mannen som antastade mig. Det blev tumult och hans fem fulla vänner började skrika att jag var "respektlös". När jag sedan tvingades hoppa av på nästa station, för att stämningen blev så hotfull, var tre av dem snabba att förfölja mig ut på perrongen med flaskorna i högsta hugg. Jag sprang. Fort.

Jag tvingades alltså fly från fulla män, varav en av dem hade antastat mig, för att de var arga på mig. Arga på mig för att jag sagt ifrån. Klockan var fyra på eftermiddagen på en torsdag och jag sprang på perrongen i Gamla stan.

Folk frågar hur jag mår. Om jag mår dåligt på grund av det som hände.
Men jag mår inte dåligt. Jag har redan mått dåligt. Alla gånger jag inte sagt ifrån. Alla gånger jag inte trott att jag haft rätt att säga ifrån. Alla gånger jag trott att min kropp inte är min. Alla gånger jag trott att andra haft makt över mina rättigheter.

Alla gånger hela min kropp skrikit "det här är fel", men ingen backat mig i känslan av att jag haft rätt. Alla gånger den där klumpen i magen orsakat kaos när jag tvivlat på huruvida jag kan eller får försvara mig. Men nej. Jag mår inte dåligt över det som hände.

Jag är riktigt jävla glad över att jag sa från. Över att jag säger ifrån, så ofta jag kan. Sedan ska jag inte behöva, behöva försvara mig själv och min kropp, men det är en annan diskussion. Till dess tänker jag inte låta någon behandla mig, eller andra kvinnor och icke-män, utan respekt. Och jag tänker inte må dåligt över det.

Följ ämnen i artikeln