Någon slags bokslut över skitåret 

Joanna Górecka

Kommer ni ihåg oskuldens år, 2019?

Vi oroade oss för att rökförbudet på uteserveringar var töntigt och skulle göra oss mindre kontinentala, blickade generat mot sexiga Danmark där man får RÖKA INOMHUS IBLAND.

Jag saknar det. 

2020 blev något annat. 

Kajorna i Uppsala åt kaffesump och dog som flugor. 

Australien brann och sen kom farsoten och generationerna X och Z, fick plötsligt en motvilligt efterlängtad egen medalj av konkret och akut lidande att i framtiden skamma sina barn med (klimatkrisen som hittills fyllt den funktionen har ju ärligt talat varit för abstrakt för att riktigt svida, am I right?) 

Och sen – ja, ni vet ju. Kolossala kval.

Vi satt hemma för att minska smittspridningen men då angrep viruset ekonomin istället och så började vi förvirrat shoppa och supa igen, mumlade om att stötta lokala verksamheter när vi bröt restriktionerna, och smittspridningen gick upp och då stannade vi hemma igen, alla branscher kröp åter på knäna. Ingen gjorde rätt.

Men låt oss lämna corona och hennes metastaser därhän. Året förde med sig mycket annat. Också. 

Det vi alla redan vet kunde äntligen bekräftas: Att Fyrisån är den smutsigaste skitån i Sverige. Bland fyratusen fimpar simmar fiskarna nedlusade av cykelolja och en översvallande cocktail av läkemedelsrester. 

Studenterna sprang inte ut men de åkte runt i bilar, vevade ner rutan på passagerarsätet och liksom hängde ut en masse. Det såg farligt ut. Helen Sjöholm sjöng i Uppsala, sen gjorde hon inte det. Sirius gick bra. Sen dåligt. 

Innanför de röda väggarna i Upplands eget mini-Kina väntar Dragon Gates första hyresgäster barn. 

Alla fick ryggproblem, klämda blodkärl och nervändar, jobba hoprullad som en kringla från soffan är tydligen sådär. Aja, naprapaterna är having the time of their lives iallafall. Knak, knak, klirr, klirr. 

Astronomer tappade bort en jättestjärna. Pentagon släppte inte mindre än tre videoklipp på UFOS. Polen råkade invadera Tjeckien, men det gjorde inget. I januari släppte Eminem albumet Music To Be Murdered By. Britterna levererade också, vi kunde avnjuta Megxit och Brexit och The Crown, hörrni. Alla blev arga på Charles och Camilla igen. Carola skaffade Tinder men blev avstängd. Tiger King tog tillbaka frisyrernas no-go-zone: Hockeyfrillan. Galningarna Elon Musk och Grimes fick barnet X Æ A-12. 

En rymdsten fick Uppsala att skina upp en gång, jag såg det inte. Sen blev det noll soltimmar i december.

Och jag då? Jag klippte inte hockeyfrilla men page. Försökte banta. Började titta på Ex on the beach. Har tyvärr anammat estetiken. Vill ha akrylnaglar att vifta med och en uppsättning hemlagade moraliska principer kring etiska dilemman som hångel under snurra flaskan vs hångel bortom snurra flaskan.

Har slutat sova. Fick ett sms utan länk från MSB.

En herre var under året också vänlig nog att mejla mig och meddela att jag på min bylinebild har Melania Trumps sura uppsyn. Han har inte helt fel.

Och ärligt talat, det här året förtjänar inte annat.  

God jul och gott nytt år.