Jönsiga stockholmare är svåra att försvara
Att försvara stockholmare från enfaldiga påhopp från lantisar brukar vara lätt.
Men den här veckan har vi tyvärr gjort oss lika löjliga som de säger att vi är.
Mitt i Stockholm ligger Gamla stan, vår stads hjärta. Det är ett gytter av gränder och mediokra kaféer och butiker som säljer vikingahjälmar och älghorn i plast.
Längs de trånga gatorna hittar du hundratals affärer där du kan handla stenar målade med skärsgårdsmotiv och nyckelringar med stadshusets siluett. Det finns alltså inga som helst skäl att besöka Gamla stan om man inte är amerikansk turist eller känner ett behov av att betala sjuttio kronor för två vaniljbullar.
Vilket jag gjorde när jag och barnen i helgen besökte julmarknaden på Stortorget. Vi var där i femtiotvå minuter och åkte sen hem till Kungsholmen, en plats jag för övrigt varmt kan rekommendera.
Men att Gamla stan är en stadsdel med krimskramsbutiker och dåligt kaffe gör det inte till glesbygd, vilket vice ordförande i Södermalms stadsdelsnämnd i veckan larmat om i Dagens Nyheter. Anders Göransson (S) pekar på att Gamla stan inte längre har vårdcentral och snart saknar både systembolag och bibliotek. Ja, och där upphör likheterna med Norrlands inland och Kosteröarna.
På Södermalm, dit Gamla stan alltså tillhör, finns det 31 vårdcentraler, ett akutsjukhus, sex systembolag och tre bibliotek. Det tar tio minuter att gå från Gamla stan till Södermalm. Skulle man vilja ta tunnelbana så går det att välja mellan fem tåg och det tar cirka 45 sekunder att åka till Slussen.
Nu väntar jag med spänning på nästa utspel om det utsatta livet i Gamla Stan: det finns för mycket närproducerad och hängmörad entrecôte i Munkbrohallen och öppettiderna, vardagar 7–22 och helger 9–22, är för generösa.
Det är lätt att avfärda norrlänningar som skakar på huvudet över att folk i fjollträsk inte klarar snö. En medelstor svensk stad har två gator som ska plogas och varje familj har en bil som de enkelt kan skotta ut från sin egen garageuppfart. Inte så mycket att hantera alltså om man jämför med 1,4 miljoner stockholmare som är beroende av bussar, tunnelbana, pendeltåg och parkeringsplatser på trafikerade gator. Men när lokalpolitiker gnäller om glesbygdproblematik i Gamla stan blir vi de jönsar som resten av landet vill att vi ska vara.