Padel är den nya wokpannan
Det började med att jag häcklade en vän på en middag.
Min vän är före detta tennisspelare på elitnivå. Elit så pass att han bodde i ett annat land med sitt tennisspelande.
Tennis, denna ädla sport som jag aldrig har provat på, men som verkar så rolig att utöva.
Nu satt min tennisvän och talade sig varm om något som hette padel.
Först måste man bocka av att det inte handlar om kanot, sen kan ifrågasättandet ta fart på allvar.
”Vadå padel, vad är det för hittepåsport?”
Det här argumentet kommer man inte långt med; all sport är påhittad.
”Varför kan man inte bara spela tennis, som en normal person?”
Det här är ett jättebra argument som egentligen borde avsluta diskussionen.
Men vi fortsatte, och eftersom min vän är frän så blev jag ännu fränare. Vi högg vilt mot varandra.
Han drog sin korta tjocka lans med hål i och jag sablade ner honom med min finess.
Sen slutade det som det brukar sluta om man inte blir ovänner och bryter kontakten:
Man slår vad.
Om min vän åt vegetariskt en hel vecka så skulle jag möta honom i en match tjocktennis.
Illvilligt och pillemariskt tänkte jag för mig själv att jag aldrig skulle behöva ta mig till en padelbana eftersom jag har kommit på min vän med att grilla flintastek klockan elva på förmiddagen. En person på den sjuka nivån av köttkonsumtion kommer aldrig klara en hel vecka utan animalier.
En vecka senare var han klar.
Satan.
Men så kom corona och tusentals andra undanflykter såsom tvättstugan, mens och spik i foten.
Allt rann ut i sanden. Min vän har varit vegetarisk i onödan.
Vi möttes i ett par bollar vid garagelängan och han sa saker som ”Du har det i dig”, men det påminner bara om den där gången när Joachim fick med mig till en driving range och sa att jag var jätteduktig eftersom att han ville att vi skulle njuta av golf tillsammans.
Vi fick fem barn istället och jag tror att den där golfväskan står i pannrummet.
Och nu.
Nu spelar alla padel.
Alla influencers, alla kändisar, alla mammor på min gata, alla tjejgäng som jag aldrig tillhört eftersom det är mitt yrke att sänka andras fritidsintressen i stilistiskt läckra texter i Nordens största tidning. Jag har inga vänner, men så slipper jag följa med på padelturneringar och få en goodiebag med tamponger och doftljus.
Jag förstår den goda tanken; nu ska vi lansera tennis för kvinnor.
Men tennis för kvinnor finns redan. Det kallas tennis.
Vad är det för fel på mig? Kan jag inte bara låta folk ha sin roliga sport som är astöntig ifred?
Men jag klarar inte av när alla springer åt samma håll.
Förstår ni inte att padel är wokpannan?
Alla skulle ha en 1991, minns ni?
VAR HAR DU DIN WOKPANNA I DAG?
Så, nu har jag gjort mig ovän med alla jag känner och några till.
Men när ni står där och rafsar i förrådet om femton år och hittar era padelracketar under torra spindlar, kom gärna ihåg vem som hade rätt först.