Julen är ingen Disneyfilm
Jag har ett sjukt sentimentalt förhållande till julen, förmodligen en hjärntvättsskada av alla Disneyfilmer med talande djur, världsfred och barn som träffar tomten medan snön faller och stjärnorna tindrar.
De första symptomen brukar komma i början av december i form av en klump i halsen när de jolmiga reklamfilmerna börjar visas på tv. Ni vet, där alla familjer består av vackra och lyckliga människor och barnen tindrar med ögonen och alla tycker om varandra utan minsta tillstymmelse till bråk eller lömska knivhugg i ryggen.
Ett par veckor senare nås det patetiska lågvattenmärket när ögonen tåras av en reklamfilm för ett finskt flygbolag där en tecknad renkalv springer runt i snön.
Det är då det är dags att ta sig samman och kravla sig ur julnostalgiträsket.
För alla vettiga människor vet ju att verklighetens jular sällan är inbäddade i ett mjukt lager snö, det har klimatkrisen fixat.
Och människorna i reklamfilmerna får betalt för att låtsas tycka om varandra. Det är inte som i verkliga livet där morbror Sven somnar apfull i en fåtölj redan innan Kalle Anka börjat. Där mamma martyr barrikaderat sig i köket för att laga mat som ingen orkar äta upp, vilket leder till utmattad besvikelse och barnen lessnar på sina svindyra presenter ett dygn efter att de girigt slitit upp dem och sedan springer runt och bråkar och skriker. För att inte tala om den spända stämningen vid middagsbordet grundad på åratals av olösta konflikter som när som helst kan blossa upp i ett gräl.
Efter en livstid av orealistiska förväntningar har jag därför anammat en ny jul-överlevnadsstrategi som varmt kan rekommenderas: Var glad att du inte sitter ensam i en kall källare utan el, allt utöver det är bonus.
Dessutom, om ingen tror sig att man ska anstränga sig möts nybakade kakor och en hyfsad julskinka med förvånad tacksamhet i stället för likgiltighet och krav på perfektion.
Psykologiprofessor Torsten Norlander berättar i en artikel i VF om hur viktigt det är att ha rimliga förväntningar. ”Gör ett val någonstans. För att julen ska bli positiv och inte en tid för att prestera en massa saker.”
Det kunde inte ha sagts bättre. Noll förväntningar på julen innebär att man alltid blir glatt överraskad. Varför stressa ihjäl sig för ett mål som inte kan uppnås? Julen är ingen Disneyfilm men så länge den inte urartar till en Norénpjäs är den helt okej. Trots den skriande frånvaron av snö och talande djur.