Cantwell: ”Hur kan man mörda och googla på katter?
"Kattungens ögon rinner".
Hur kan en människa som just har dödat sin kärleksrival med hammare och kniv och styckat kroppen göra en sådan sökning på nätet?
Säkerhetssalen, Örebro tingsrätt.
Det är första dagen i rättegången mot en 25-årig kvinna som har åtalats för mord och brott mot griftesfriden och åklagare Lars Duberg ägnar timme efter timme åt att lägga fram bevis, indicier och besvärande omständigheter.
Ett tålmodigt redogörande av detaljer som må låta onödigt omständligt, kroppsdelarna efter hennes två år yngre offer har ju återfunnits och den åtalade har erkänt att hon dödade henne.
Men det är upp till åklagaren att bevisa att brottet var uppsåtligt, kort sagt att det rör sig om mord, och inte, som den misstänkta hävdar, någonting som inte var tänkt att ske.
Kvinnan, mörk klänning, ljus sjal, det häktesbleka, något barnsliga ansiktet halvdolt bakom det långa håret, tittar mest ner i de tjocka pärmar som hon och hennes advokat Johan Eriksson har framför sig på bordet.
På andra sidan salen sitter fyra nära anhöriga till den döda kvinnan, deras ombud samt en stödperson.
Svartsjuka, säger åklagaren, var drivkraften. Triangeldrama. Två unga kvinnor var kära i samme man. En av dem vann hans gunst. Det blev hennes död.
Hon som ännu lever beväpnade sig tidigt en morgon i somras med hammare, en flaska vodka, sprutor preparerade med sömnmedel och begav sig hem till sin rival.
Inspirationen, fortsätter åklagaren, är hämtad från Dexter, tv-serien om kriminalteknikern som extraknäcker som seriemördare.
Ja, Dexter brukar onekligen utrusta sig på liknande vis, men vad lär oss amerikansk underhållning om ett brott som inte motsvarar någonting annat i svensk kriminalhistoria? Strängt taget ingenting.
Endast var tionde mord begås av en kvinna. Redan det gör detta brott ovanligt. Kvinnor dödar i regel sina barn eller sin partner. Det gör detta fall än mer ovanligt. Och av runt 90-100 fall av dödligt våld om året styckas endast ett eller två offer. Det gör mål B 3086-14 unikt.
Det enda vi kan jämföra med är tragedin i Arboga. Christine Schürrer, kvinnan som ville röja sin konkurrent ur vägen och slog ihjäl hennes två små barn.
Åklagare Duberg fortsätter långt in på eftermiddagen. Om sökningar på nätet: "Lättaste sättet att döda någon", hyra en hitman", "åka dit för mord utan en kropp".
Pusselbit läggs till pusselbit och jag får bara svårare och svårare att tro att detta kan handla om någonting annat än ett noggrant planerat mord.
Johan Eriksson är en av Sveriges skickligaste advokater, men han kommer inte att få det lätt att övertyga rätten om att vi har att göra med ett oavsiktligt dödande.
Hans starkaste kort är den psykolog som har undersökt kvinnan och som senare i målet kommer att berätta att den unga kvinnan är naiv, impulsstyrd, att hon lätt blir stressad.
Vi lyssnar på samtalet den misstänkte ringer till polisen. Det har gått elva timmar sedan hon dödat en människa, hon har lämnat hennes lägenhet, jobbat några timmar, kommit tillbaka, styckat kroppen, kört i väg med kroppsdelarna och dumpat dem.
Jag slås av hur lugn och säker hon låter. Hon berättar om bråk och kniv och död och triangeldrama som vore det ett samtal om vädret.
Samma svårbegripliga vardaglighet som när hon timmarna efter katastrofen googlar "kattungens ögon rinner", på jakt efter söta djur på nätet.
Var det ett försök att få andrum, att för några ögonblick tänka på något annat än det fasansfulla, en tillfällig flykt? Eller var hon så likgiltig inför det hon hade gjort att gulliga kattungar var intressantare?
Tokig i juridisk mening är denna människa inte. Det visar den rättspsykiatriska undersökning hon har genomgått.
Det börjar mörkna utanför Örebros nybyggda rättscentrum och åklagaren visar upp bilder. "Sex skador med hammaren"..."17 skador med knivarna",.. "Överkroppen separerad i revbensnivåer"...
Släktingarna, som hela dagen koncentrerat och sammanbitet lyssnat på åklagaren, orkar inte längre.
Ögon fuktas, tårar rinner. Modern börjar hulka och stödpersonen lägger en vänlig arm runt henne.