Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Utstrålning blir lika viktig som juridisk kompetens

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-27

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Samtidigt som den orubblige vaktmästaren vid entrén till säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt tryckte igen dörrarna till det underjordiska auditoriet och klungan av fotografer skingrades för att dokumentera atmosfären kring rättegången mot Anna Lindhs mördare på annat sätt, inleddes i Finlands television sändningarna från en spektakulär rättegång - nästan direkt.

I sak var det en ganska trist, för att inte säga sjaskig, historia som avhandlades i Helsingfors tingsrätt och som vanlige Virtanen nu kunde beglo i sin burk om han så behagade: skottlossning i centrala Helsingfors en julinatt i fjol, olaglig befattning med narkotikaklassade preparat, det vill säga hormoner, rattfylla och annat smått och gott som hörde den spritdränkta villervallan till.

Anledningen till det förmodade publika intresset för denna dussinförhandling var den tilltalades namn: Tony Halme, f d elitbrottare i tungviktsklass, numera riksdagsman från partiet som kallar sig sannfinländarna och som hyser en brokig skara individualister med bisarra åsikter av olika slag. Halme, med rakad skalle och fettvalk i nacken, har satsat på purfinländsk machoattityd i vilken ingår förakt för såväl kvinnor som främlingar.

Tony Halme hade själv valt att låta Finlands television närvara. Efter kvällstidningarnas trassliga sommarförljetong om hans förehavanden och nuvarande hälsotillstånd var han uppenbarligen angelägen att få ta en så väl fungerande offentlig tribun som möjligt i besittning.

I Finland beslutar domaren i målet vilket slags bildproduktion från rättssalen som tillåts. Reglerna har varit liberalare än i Sverige. Normalt har fotografering tillåtits före förhandlingarna men inte under dessas gång.

Nu tog domaren beslut om att tillåta full televisering, dock med någon timmes fördröjning så att vittnena skulle hinna avge sina vittnesmål innan förhandlingarna nådde ut i offentligheten.

Rättsväsendets och televisionens nya offentliga giv har väckt livlig diskussion i Finland. Lekmän och journalister - samt även vissa domare med smak för publicitet - har ansett att den nya praxisen bör följas upp vid nästa stora rättegång av allmänt intresse och en sådan kommer inom kort: processen mot förra statsministern Anneli Jäätteenmäki och hennes medhjälpare.

Högsta domstolens president, landets högste jurist, Leif Sevón är emellertid bekymrad. Han har för avsikt att sammankalla lagstiftare och domare för att granska den uppkomna situationen som enligt Sevón är oacceptabel.

Han ser för det första rent praktiska rättssäkerhetsbekymmer med televisionens intrång. Hur undviker man under längre process att vittnen påverkas om förhandlingarna rullar i tv dag efter dag? I en endagsprocess kan man använda sig av fördröjd sändning men det fungerar inte i större mål.

Redan som situationen är i dag är den massmediala "förbrukningen" av vittnen ett stort problem vid mycket uppmärksammade brott. Med tv:s objektiv allestädes närvarande i rättssalen finns knappt någon chans att vittnena kommer opåverkade till förhör.

Värst av allt är dock att likheten inför lagen får sig en rejäl törn om somliga tilltalade med åklagare, advokater och domare får äran, alternativt åläggs skyldigheten, att uppträda inför surrande kameror. Somliga kommer att dömas i vanlig ordning i en intim förhandling i ett slutet rum. Andra inför allt folket.

Man behöver inte ha varit med i så många tv-sända debatter för att veta hur oerhört olika människor reagerar inför bred offentlighet. Somliga presterar sitt yppersta, stimuleras av stor show. Andra knyter sig, går i baklås, hittar inte svaren på frågorna, tappar greppet. En del människor förblir helt sig själva även i starkt strålkastarljus. Andra lockas till stora uppvisningar.

Många av rättsväsendets företrädare hävdar att deras sätt att arbeta inte skulle påverkas av televisionens närvaro.

Nej, kanske inte till att börja med.

Men om televisering blir regel ter det sig oundvikligt att rättsapparatens folk så småningom både skolas och selekteras på ett nytt sätt. Utstrålning samt förmågan att behärska en stor scen kommer att efterfrågas i minst lika stor utsträckning som juridisk kompetens.

Yrsa Stenius

Följ ämnen i artikeln