Häv restriktionerna, Hallengren!
Det är hög tid att häva restriktionerna, socialminister Hallengren.
Låt dig inspireras av Europa.
Tre svar om corona – med Nivette Dawod v.5Att just nu argumentera för att samhället ska återgå till det normala är en inte alldeles tacksam uppgift.
Smittspridningen av pandemins virus tycks gå snabbare än någonsin och Folkhälsomyndigheten räknar med en halv miljon drabbade invånare i veckan.
Men folk som har epidemiologi som yrke och inte som hobbyverksamhet i sociala medier spår att flockimmunitet närmar sig hastigt och det finns för övrigt ingen anledning att tro att Sverige kommer att avvika från jämförbara länder.
I delar av Europa som drabbades tidigare av omikron går kurvorna mer eller mindre brant neråt.
Och även om den nya varianten av viruset tycks vara den mest smittsamma hittills, så är det färre som drabbas svårt.
I april 2020 var 537 med covid inlagda på iva, enligt svenska intensivvårdsregistret. För närvarande är det 107.
Land efter land har en liknande utveckling och då fler och fler människor blir vaccinerade har också Europa börjat öppna upp.
Här finns inspiration för den svenska regeringen att hämta, även om det vore bra för såväl blodtryck som nerver om inte de värsta dumheterna kopierades.
Undvik exempelvis att göra som Österrike, som kombinerar successiv nedtrappning av restriktioner med någonting i ett fritt land så groteskt som obligatorisk vaccinering för vuxna.
Att Danmark går längst av alla länder i Europa och avskaffar alla inskränkningar från och med i dag är ett intressant experiment värt att studera effekterna av.
Men politiker har alla möjliga slags rationella och irrationella drivkrafter och vad vet vi, möjligen har den danska regeringen ett behov av att kompensera för masslakt av minkar, förbud mot förskolebarn att komma närmare varandra än två meter och andra tokigheter.
Med alla dessa reservationer måste även Sverige göra någonting snart.
Hur är det ens möjligt att Covid-19 som en av mycket få sjukdomar fortfarande klassas som samhällsfarlig?
Ursäkta en novis, men det är inte ebola, ett virus med dödlighet på upp till 90 procent, vi talar om.
Restriktioner har varit nödvändiga, det går för all del att diskutera vilka och i vilken utsträckning de behövts, men det finns även andra aspekter att ta hänsyn till.
Alla småföretagare som har gått i konkurs, stadskärnor som dör, unga människors mentala hälsa och skolgång.
Fler perspektiv än så går att nämna. Vad återstår av ett samhälle då kultursektorn har förtvinat?
Historien lär oss för övrigt att det finns anledning att se upp då politiker försiktigt och lågmält börjar prata om tillfälliga paragrafer och pålagor.
De mest kontroversiella nya frihetsinskränkande lagarna som påstås behövas i allt från kampen mot terrorism till uppklaring av gängmord brukar införas "på prov" i fem år.
Ett hån mot väljarnas intelligens, då vi ju alla vet att bortom lagstiftningsmummel och rökridåer är staten aldrig beredd att ge upp vunnet territorium och då prövotiden är över permanentas lagen av en strängt taget enig riksdag.
Ett liknande politiskt fenomen rör skatterna. Den högst temporära värnskatten infördes 1995 och avskaffades först 2019.
Momsen ska vi bara inte tala om. 1941 infördes en omsättningsskatt, då andra världskriget var en kostsam historia även för nationer som lyckades hålla sig undan blodbadet.
Ingen har riktigt lyckats förklara varför viruset plötsligt börjar spridas på krogarna efter klockan 20 eller 22 eller när de nu har tvingats stänga, vilket inte hindrar att "tillfälliga regler" för serveringstillstånd har funnits i snart två år.
Och hur länge är det rimligt att kraftigt beskära grundläggande demokratiska rättigheter som att mötas för att organisera sig eller demonstrera?
Regeringen borde, om inte annat, ta intryck av omvärlden.