En tv-kvinna i slöja är kanske något positivt

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sveriges Televisions programdirektör Leif Jacobsson vill förbjuda en kvinnlig muslimsk ledare för ett magasinsprogram att bära slöja i sändning. Han motiverar sig med att programledare i gemen, enligt hans uppfattning, inte ska iföra sig symboler som markerar särskilda grupptillhörigheter.

Frågan jag omedelbart ställde mig lydde: Skulle programdirektören ingripa mot en programledare vars halsgrop pryddes av ett vackert silverkors? Jag är inte så säker på det. Ett kors kan uppfattas som ett nästan neutralt smycke - låt vara att någon som inte är kristen knappast väljer att bära ett sådant. Slöja däremot är en iögonenfallande markering av vilket trossamfund man tillhör.

Min spontana reaktion inför uppgiften, att en kvinnlig programledare i Sveriges Television ville uppträda i slöja därför att det för henne var en självklarhet mot bakgrund av hennes tro och kultur, var negativ. Jag hade helt enkelt svårt att se framför mig en programledare i den statsägda televisionen som uppträdde i något för svenskt levnadssätt och svenska värdenormer så främmande som slöja.

På så sätt hade jag en viss förståelse för hur Leif Jacobsson tänkte även om konsekvensen i hans motivering föreföll att inte tåla alltför närgången granskning.

Därefter började emellertid mina tankar löpa i litet andra banor.

För det första började jag betänka att det faktiskt inte var Aktuellt eller Rapport programledaren skulle leda utan ett magasin som uttryckligen skulle ta upp frågor som rör etnisk och kulturell mångfald i Sverige.

Att nyhetsankare i de stora nyhetsprogrammen gärna ska ha så neutral apparition som möjligt är en sak - de ska varken ha slöjor eller kors eller konstiga hattar och absolut inte grälla slipsar som urholkar sakligheten i nyheternas inramning. En helt annan sak är hur programledare och dito presentatörer väljs ut över hela skalan av program som Sveriges Television producerar och sänder för att spegla det svenska samhälle vi lever och dör i anno 2002.

Detta land har en ständigt växande minoritet av muslimer som också är svenskar. Varför skulle inte ett magasinsprogram - som till yttermera visso är ett program just om Sverige och dess minoriteter - kunna ledas av någon som klart markerar att hon är muslim så länge själva programinnehållet håller sig inom ramen för Sveriges Televisions regler?

Det är själva slöjan som är problemet, kanske någon invänder.

Hade det varit frågan om någon annan typ av symbol så hade det kanske inte funnits någon anledning att reagera. Men slöjan som symboliserar något för oss väsensfrämmande, nämligen ett trossamfunds institutionaliserade kvinnoförtryck, det behöver vi faktiskt inte acceptera.

Sveriges Television ska självfallet stå för etnisk mångfald. Men bolaget har både rätt och skyldighet att värna fundamentala humanitära värderingar. I vår kultur är jämställdheten mellan könen en sådan värdering. Slöjan är i en essentiell bemärkelse stötande för oss och det får våra svenska muslimer underordna sig om de ska inta auktoritativa positioner i svensk offentlighet.

Ett sådant här resonemang har mycket som talar för sig och kan väl försvaras. Ändå köper jag det inte riktigt.

Det viktiga i sammanhanget är nämligen inte att jag tycker illa om slöjan - vilket jag reflexmässigt gör eftersom den är mig så främmande. Det viktiga är vad de muslimska kvinnorna själva har för bevekelsegrunder att bära denna slöja. Är det självklart att vi inte kan respektera kvinnornas bevekelsegrunder och därmed se slöjan som en naturlig del av mångfalden i dagens Sverige? Så naturlig att den syns också bland personligheterna som befolkar vår offentlighet?

Såvitt jag begriper har slöjan olika symbolvärde för muslimska kvinnor, både för dem som bär den och för dem som inte bär den. Att den entydigt skulle uttrycka trossamfundets kvinnoförakt är inte sant. Många kvinnor bär den av tradition som en omistlig del av deras okränkbara könsidentitet, något som inte ett ögonblick hindrar dem från att göra anspråk på sina rättigheter och sin självständighet.

En muslimsk programledare iförd slöja kanske skulle väcka oss alla till insikt om vad det mångkulturella Sverige faktiskt är för något?

Yrsa Stenius