Självaste Tomas Tengby gick i god för kaféet
Jag var i Göteborg i förra veckan och där har de Sveriges kanske hippaste kafé. Tomas Tengby har tydligen gått i god för det, vilket i och för sig gjorde mig lite förvirrad. Det är inget fel på Tomas Tengby, såvitt jag vet, men det lät lite som att låta Alfons Åberg intyga att Lädernunnan kan rock’n’roll.
Nå, alla tvivel skingrades när jag klev in i lokalen. Kaféet ligger på en innergård som verkligen anstränger sig för att se ruffig ut på ett alldeles ofarligt sätt. Själva lokalen är liten och fylld med hemspikade möbler och gamla säckar. Plankorna är rått ohyvlade, förutom där man faktiskt kan komma åt träet och få en sticka. De grova jutesäckarna ser ut att just ha hämtats ut från tvätt, press och möjligen kallmangling på kvarterets kemtvätt.
Det var med andra ord omisskännligt hippt.
Så skulle man kunna fortsätta att vara syrlig och besk i minst ett par tusen tecken till, men långt dessförinnan skulle Götets alla kaffegourmeter och gourmander höja sina västsvenska stämmor. Skit i säckarna, skulle de antagligen säga. Poängen är faktiskt kaffet.
Och de skulle förstås ha alldeles rätt.
För det här kaféet tar verkligen kaffe på allvar. Om någon tvivlar kan jag upplysa om att kaféet har sitt eget rosteri. Det blev jag själv upplyst om upprepade gånger, på olika sätt, under mina tjugo minuter i lokalen.
Sitt eget rosteri. Smaka på det. Sitt eget rosteri. Det är en investering i respekt. Det skulle funka i en Tarantinorulle: ”Rör inte honom. Han har sitt eget rosteri.” När jag satt där och sörplade på min espresso – faktiskt inget vidare, särskilt eftersom jag hade beställt en macchiato – kunde jag inte låta bli att undra över varför vi blir så högtidliga, så snart någon krånglar till det. Gäller det verkligen allt? Om den här kaffekillen hade skaffat sig en ko och stod bakom disken och kärnade eget smör i sitt eget anletes svett och sedan bredde med egensnidad enekniv, innan han ropade in geten och egenystade lite chèvre, hämtade ett par egna fikon ur det egenodlade trädet och lade hela alltet på ett hembakat bröd, gjort av mjöl han själv malt mellan ett par gråstenar han egenhändigt hämtat i närmaste rullstensås, skulle vi bli lika fyllda av respekt då?
Prova: ”Sitt eget smör. Sitt eget smör” Jo, jag är rädd för det.