När Nalin Pekgul talar lyssnar jag

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-25

Nalin Pekgul, ord­förande i social­demokratiska kvinno­förbundet, är först ut i min nya, oregelbundna serie ”människor jag beundrar”. När jag började läsa in mig på Pekgul upptäckte jag något förvånande om Sverige, det berättar jag om längre ner.

Nalin Pekgul är en av få politiker som det är genuint intressant att lyssna på. Högre betyg än så kan jag inte ge en opinionsbildare. Det har inget att göra med att hon är kvinna eller invandrare eller något annat som så att säga kvoterar in henne.

Jo, indirekt kanske det beror på att hon är invandrare.

Nalin Pekgul kom till Sverige som trettonåring från turkiska Kurdistan. Då hette hon Baksi i efternamn. Hon lärde sig svenska i halvvuxen ålder och det är väl därför hennes språk inte är stympat och kriminellt utslätat som hos så många politiker. Vid närmare eftertanke är språket inte en teknik utan en fråga om personlig hållning, ja, moral.

När Pekgul talar förstår man att här är en människa med mod, inte en som till varje pris vill hålla sig kvar som avlönad ämbetsman i politiken.

Efter fem år som riksdagsledamot sa hon:

– Det har varit kul men jag vill inte sitta där och bli bitter som Kurt-Ove Johansson.

Han var en av de gamla, blytunga sossarna.

Pekgul har inte låtit sig lockas in i den bekväma fållan att bli kvinnokvinna – Gudrun Schymans självbelåtna mässande: nåååd! säger jag – eller Duktig Invandrare. Hon utstrålar självklar integ­ritet i en tid när offentliga personer ska vara ”varumärken”, det vill säga till salu.

Härom dagen skrev hon en vass och osentimental debattartikel i DN som berättade att fundamentalister försökt hindra ungdomar att dansa i Rinkeby folkets hus. Hon kräver att polisen ska upprätthålla ordningen så att ungdom– arna får roa sig utan att trakasseras av religiösa fanatiker.

På fritiden hjälper Nalin Pekgul barn i Tensta med läxorna. Hon är uppväxt och bor där.

Gör därför inte misstaget att betrakta henne som en invandrarre- presentant. Hon är en sjuksköterska som blev politiker. Punkt.

1994 blev Nalin Pekgul den första muslimen i Sveriges riksdag. Det var lite sensationellt. Muslim.

I riksdagen. Var vi verkligen ett så litet land? Så provinsiellt? För bara 15 år sedan.