Pappa såg verkligheten på sina grisresor i öst
Det var en annan sorts grisresor.
Min pappas resor som ung, i det forna östblocket.
Få fick komma in bakom den obevekliga järnridå som delade Europa.
Jag ser bilderna från Krim, där ukrainska flaggor nu slits ner från offentliga byggnader och ryska hängs upp, i triumf. Och jag tänker på pappas berättelser om resorna i Sovjetimperiets lydstater.
Farmor var telefonist på Smågriscentralen. Farfar jobbade vid järnvägen. Svenska avelssvin, särskilt de skånska, var bland de bästa i Europa och gick på export. Men grisarna kunde inte resa ensamma. Pappa fick sommarjobb som grispassare på tågen mot DDR, Ungern, Rumänien och Bulgarien.
Ett hårt jobb, ibland farligt, de stora galtarna var inte att leka med. Man bodde med grisarna, dygnet runt. Lukten, den satt i länge. Men pappa pratade helst om hur kloka djur grisar är.
Och så människorna då. Vännen Gyula som suttit i fängelse för ”regimkritik”. Märkt för livet men överlevare. Andra dog när de försökte fly, fångna under ett politiskt system där man angav och sköt ihjäl sina egna.
Pappa berättade om de vackra starka kvinnorna som köade för bröd.
De gästfria, stolta familjerna. Ungrarnas rubinröda vin i glasen, deras traditionella sånger på läpparna. Utåt följde man order, tvingades böja ryggen. Inombords levde trotset, de små protesterna i vardagen, om så bara en täppa med morötter, odlade i smyg till den egna familjen och inte åt kommuniststaten.
Pappa berättade om övervakningen från det ögonblick han klev av tåget och registrerades. Om nattliga räder. Väskor som öppnades, presenter som beslagtogs, filmer som revs ut ur kameror.
Han såg de vackra länderna och städerna, skönheten Budapest, upplevde deras förfall. Vanskötta, våldtagna, strandsatta, mansåldrar efter västlig standard.
På tågen hem reste de utan grisar, klev av i trygga Sverige. Tillbaka på lärarhögskolan sa pappa inte mycket, när de mest högljudda pratade om USA:s onda imperialism och hyllade systemet i öst. Han tänkte på Gyula med skuggblicken och sa bara lugnt:
”Då tycker jag att ni ska åka dit och se hur det är i verkligheten”.