Vilka drivkrafter sätts i gång när vården säljs ut?
Alla vet.
Alla ser och alla förstår.
Men ingen kan göra något.
Nej, ingen kan göra något åt den dysfunktionella vården av gamla och multisjuka. Ja, man säger att vi har världens bästa vård och okej, låt oss säga det då.
Och här finns det mesta: här finns resurser, kunnande och kompetens. Här finns en världsledande forskning, höjda ribbor, ambition, omsorg och driv, hängivenhet, intelligens och teknik.
Så synd bara att det hela slarvas bort på vägen. Att all den organiserade människokärleken inte når ända fram.
Att den inte når fram till patienten.
Att hela det gigantiska kärleksprojektet stupar på sin organisation, på sin egen ogenomtänkta, splittrade organisation som har glömt sitt uppdrag: att låta vården utgå i från de gamla och sjukas behov.
Ulla Gurner är utredare på Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Hon utreder systemhinder i vården och omsorgen av de multisjuka äldre och har kartlagt 298 multisjuka äldre och deras kontakter med vården under 18 månader.
Ett inferno som inte ens fotbollshjälten Zlatan hade fixat.
Ett axplock ur vårdröran: En femtedel sitter i rullstol och bara tolv procent klarar sig utan hjälp. 46 procent har minskat åtta kilo i vikt under de senaste två åren. De har i snitt 9,9 olika läkemedel som ingen har någon koll på. De har legat fyra gånger på sjukhuset och har i snitt varit på akuten fyra gånger, en har varit på akuten 27 gånger. De har besökt öppenvårdens specialistläkare sju gånger, en har varit hos olika specialister 68 gånger. De har varit i kontakt med 15 olika läkare och som mest har 62 olika läkare varit inblandade.
Som grädde på moset: Här finns också distriktssköterskor, vårdcentralens sjuksköterskor och kommunens sjuksköterskor. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
Ett ljus i mörkret.
En debatt om vårdskandaler har dragit i gång där ute. Några rubriker:
”Naiva politiker har själva skapat problemen.”
”Dåliga upphandlingar leder till skandaler.”
Och så forskaren Jesper Meijling som förklarar på DN Debatt, att man får vad man beställer och att politiker borde fundera mer över vilka drivkrafter som man kickar i gång när man säljer ut vården. Mer för politiker att tänka på: Hur kontrollerar man de där krafterna? Och hur får man krafterna att tjäna de syften som vi vill?