Vi gör allt det våra barn gör – nästan
Barn har man därför att vänner inte räcker till. Det är ju så här, om vi ska vara alldeles ärliga (eller åtminstone en aning ärliga):
I de flesta fall är det lätt att glädja sig med sina vänner. Det beror på att ens vänner är ungefär som man är själv.
Ungefär lika framgångsrika eller misslyckade, ungefär lika rika eller fattiga, ungefär lika spännande eller tråkiga. Det är därför vi alldeles frivilligt rättar in oss i den ordnade segregation, som vi officiellt säger oss tycka illa om. Det är helt enkelt behagligare att umgås med jämlikar.
Men så finns de som skämmer ens vilsamt segregerade vänkrets. De som är så in i farao framgångsrika, spännande, energiska, vackra, fantasifulla och, som en följd därav, ofta rika. Antagligen har de dessutom ett kärleksliv i världsklass.
Nu syftar jag inte på dem som snubblar över en kittel med guld genom arv, lotteri eller finansmarknadens värdering av elektroniska mojänger.
Sådant är lätt att fördra.
De jag syftar på är de som är framgångsrika av egen kraft, lyckliga tack vare sin egen förmåga, de som har roligt därför att de alltid hittar på något kul och vågar göra det.
Inte sällan hittar de på och gör det som vi själva har talat om att göra i åratal, men som vi aldrig gör. Och som vi aldrig kommer att göra.
Sådana vänner, om vi nu ska vara en aning ärliga, tar all vår självbehärskning i anspråk. Vi skulle förstås aldrig erkänna det, eftersom det avslöjar hur småskurna vi är. Som om folk inte redan visste det.
Hursomhelst. Det är här barnen har sin konkurrensfördel. För det fina med barn är att allt de gör, det gör – nästan – vi också.
Om ett barn åker iväg och bor i de hippa kvarteren på Manhattan, gör vi det – nästan – själva.
Om ett barn med fullständig självklarhet slår sig ned i London, med en liten avstickare till Paris i ett år eller så, gör vi det - nästan - också.
Därför är det hur lätt som helst att helhjärtat glädja sig åt sina barns framgångsrika, spännande, energiska, vackra och fantasifulla liv. Det är som om man själv hade det livet, men man slipper allt besvär med att skapa det.
Barn får oss helt enkelt att känna att vi har stora, generösa själar, att vi är fullfjädrade Mahatmas, förmögna att reservationslöst glädjas åt andras framgång. Det kan inte vänner erbjuda.
Må de små liven hålla takten uppe, tills de överlämnat stafettpinnen till en uppsättning lika framgångsrika, spännande, energiska, vackra och fantasifulla barnbarn.
Veckans byggnad
Berliner Dom är den lutherska domkyrkan i Berlin. Den ritades av far och son, Julius och Otto Raschdorff i neorenässansstil och stod klar 1905. På dess plats stod tidigare en domkyrka i gotisk stil och därefter en i barockstil. Under andra världskriget skadades kyrkan svårt och den blev en del av Östberlin. Renoveringen kom till sist igång, men kyrkan öppnades igen först 1993.
Veckans fakta
Varje människokropp innehåller tio gånger fler bakterieceller än mänskliga celler. De är i snitt betydligt mindre än mänskliga celler.