En helt okej sommar
Mitt sommarlov började som alltid med en tågresa från Malmö upp till familjen i Stockholm.
En sträcka jag åkt kanske 15 miljoner gånger och jag är dödstrött på den. Den enda som är mer uttråkad än jag är min dotter och vi sitter mest och stirrar ut genom fönstret där barrträd efter barrträd flyger förbi.
Ibland ser man en sjö. För en kort sekund. Sen är det tillbaka till att glo på barrträd. Folk verkar oroa sig för granbarkborrens härjningar men jag välkomnar den.
Väl uppe i Stockholm skulle min dotter gå på sin första konsert helt själv. Eller inte helt själv men utan någon av sina föräldrar. Det var Dua Lipa på Gröna Lund. Fullsmockat med folk, otrolig stämning verkade det vara, och sommarnatten var just så ljuvlig och magisk som bara en sommarnatt kan vara. Jag satt hemma på min mors veranda och tänkte på vilken fantastisk upplevelse min dotter för första gången skulle ha av musik och frihet. När hon kom hem sa hon att det hela hade varit “helt okej”.
Hon är svårimponerad. Jag minns när jag tog henne till Sankt Marcusplatsen i Venedig och frågade vad hon tyckte. Hon sa att det fick väl duga men att hon föredrog Malmö. Är du dum i huvudet? sa jag då men hon verkade inte lyssna utan fortsatte med att rekommendera Venedig att bygga vägar i stället för kanaler då det är så svårt att gå på vatten. Pärlor för svin, sa jag. Nu hade det varit gott med en falafelrulle, sa min dotter. Men skit i henne.
Därefter åkte jag, min flickvän och hennes sju närmaste kompisar till ett hus i Italien. En resa jag var skeptisk till. Förra gången jag åkte med en flickvän och hennes sju närmaste vänner till ett hus i Italien resulterade det i att min dåvarande flickvän insåg att hon inte vill ha något med mig att göra. Jag vet inte vad jag håller på med när jag är i ett hus i Italien men tydligen är det jävligt störigt.
Även denna gång var det på vippen att min flickvän kom till samma insikt men som tur är så är hon höggravid så det är liksom inte riktigt läge att göra slut. Vi får se vad som händer efter förlossningen. Peppar, peppar.
Italien bjöd inte på några direkta överraskningar. Förutom en grej. En sen natt åkte vi hem från en Jazzfestival i Perugia då ett odjur plötsligt sprang ut på vägen precis framför oss. Chauffören tvärnitade och och jag skrek: “Vad i helvete är det där?!”
I skenet från framljusen sågs ett groteskt djur, stort som en labrador, fast täckt med långa taggar. Det stirrade elakt och dumt på oss en kort sekund innan det försvann in i skogen. Gud i himlen, sa jag, det var en myrslok! Det var det inte, däremot ett jordpiggsvin vilket är minst lika oroande. Tänk att det finns jordpiggsvin i Italien? De ska väl hänga på savannen? Nu har klimatförändringarna gått för långt! Om vi inte gör nåt snart kommer vi ha surikater i Småland och jag vet av egen erfarenhet att det är nåt vi inte vill. De har usel attityd och bits.
Apropå usel attityd så avslutades sommaren med en veckas vistelse på skärgårdsön Möja.
Jag skrev förra året om hur tråkig attityd lokalbefolkningen på Möja har, samt att jag inte gillar deras ton. Jag kan här och nu meddela att den inte förbättrats.
Då jag glömt mina badbyxor hörde jag mig för om det fanns några att köpa och blev fullkomligt utskrattad. Självklart säljer vi inte badbyxor, sa de med skrattårarna rinnande längs kinderna, eftersom ingen är så dum att de åker till Möja utan badbyxor.
Summa summarum så har jag alltså haft en helt okej sommar.