Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

En rädd och farlig apa bor i oss alla

Bananerna kastades upp på scen, överallt.

Men efteråt var det ändå de två svarta sångarna som fick ligga mest.

Killarna i Milli Vanilli.

Nåja, sångare... Flera år senare uppdagades det ju att de inte sjungit själva. Skam, vanära och det tragiska slutet för den ene i duon, Robert Pilatus, död i en överdos.

Men där och då var Milli Vanilli så rätt. Där, på Kullaberg i Överlida. År 1989, då fulla bussar med fulla ung­domar körde i skytteltrafik till ”nöjespalatset” i obygden. Klirrande systempåsar och pissepaus längs länsväg 154 från Falkenberg mot Borås. Vi sminkade, uppklädda, storögda småstadsbarn.

Och så, bananerna. Alla med orden ”Milli Neger” på, skrivet med svart, hånfull tusch.

Banankastarna blev infångade och utslängda. Showen fortsatte, som den alltid gör.

Den, liksom banan­kastningen.

Nu, 25 år senare, ännu en show. Den här gången ytter­ligare en fotbollsmatch, med rasistiska påhopp. Det är så sorgligt vanligt att vi vant oss, närapå resignerat.

Men Dani Alves, Barce­lonas brasseback, han plockade upp frukten, likt en kastad handske, utmanade de fega på duell, tog en trotsig tugga.

En stark och bra protest av Alves, som växte till ett världsomspännande uppror.

Och det är där någonstans jag sätter bananen i halsen.

När alla vill vara med och ta en tugga. PR-byråer och chefredaktörer som gnuggar händerna. Vilken kraft hos de sociala medierna! Ett sådant genomslag!

Ta en banan mot rasism! Lättsmält, lättköpt.

Alla är glada, allting blir bra.

Hur vi verkligen övervinner det djupt primitiva som finns inom oss, det är inte lika enkelt och kul att ordna en twitter-kampanj kring.

De flesta av oss skulle inte kasta bananer.

Men vi är alla kapabla att hata och sky det främmande eller det som vi tror hotar oss. Då och nu.

Nazismens gaskammare. De extrema islamisternas slakt i köpcentret i Nairobi. Massakern i Srebrenica.

Ukraina och Ryssland, på randen till fullt krig.

Grannar mot grannar, forna vänner beredda att döda varandra.

Den rädda, farliga, grymma apan bor i oss alla.

Och inga bananer i världen kan stilla hennes blods­hunger när den väl väckts.

Följ ämnen i artikeln