Kan en människa glömma nåt så viktigt

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Yrsa Stenius på Alcalás rättegång

Kan en människa som ”kämpar för sitt liv” i en rättegång, där inte bara hans oförvitlighet utan också hans framtid och hans försörjning står på spel, glömma innehållet i dokument han har skrivit eller mottagit som starkt talar till hans fördel? Glömma att de existerar, glömma vad som stod i dem?

Ja, det är vad Jésus Alcalá, en gång Amnestyordförande i Sverige och uppburen debattör i dagspressen, numera dömd för bedrägeri av olika svårighetsgrad i Stockholms tingsrätt, vill göra troligt när hans sak nu prövas i Svea hovrätt. Alcalá menar att e-post som har funnits i hans dator och som till sitt innehåll är sådant att det på avgörande punkter försvagar åklagarens resonemang aldrig redovisades för tingsrätten. Och vad värre var: Alcalá har vid genomgången av sin dator funnit att det som redovisades till en del var manipulerat till hans nackdel. Ytterligare hittade han e-post som han skulle ha haft nytta av vid rättegången men som aldrig hade nått honom.

När förhandlingarna i hovrätten inleddes på måndagsmorgonen fick domstolen till att börja med fundera på om rättegången alls kunde hållas.

Problemet var att Jésus Alcalá och hans ombud advokaten Thomas Nilsson hade lämnat in den inlaga med klagomål över hur e-posttrafiken hade hanterats i tingsrätten samt kopia på de intrikata e-breven mycket sent: för en dryg vecka sedan. Åklagaren, Gunnar Stettler krävde att få kolla de grannlaga dokumentens äkthet och det skulle ta tid. Lång tid. Därför borde rättegången uppskjutas på obestämd tid.

Thomas Nilsson igen var angelägen om att rättegången skulle komma igång. Han ondgjorde sig över att åklagare Stettler ogenerat antydde att det nya bevismaterialet var förfalskat.

Nå, rättegången startade och personligen kunde jag inte låta bli att le litet åt den inledande skärmytslingen. Knappast trodde Stetler att han skulle få igenom sitt krav på framflyttning men han demonstrerade litet: har man klippt och klistrat med kvitton och andra dokument så som Alcalá bevisligen har gjort, så ska man inte i sista minuten komma med en massa nytt bevismaterial som dyker upp från ingenstans.

Då får man åtminstone finna sig i att bli litet ifrågasatt.

Hovrätten under ledning av lagmannen Olof Forsberg blåste emellertid till drabbning, vilket väl måste tolkas så att det nya materialet kanske inte direkt vänder upp och ned på bevisläget och att tillräckliga äkthetsgranskningar går att utföra under resans gång.

Anklagelserna mot Jésus Alcalá går ju i mycket kort sammanfattning ut på a) att han har dubbelfakturerat och förfalskat en mängd rese- och andra räkningar riktade till Internationella Juristkommissionens svenska avdelning b) att han har försökt lura till sig avsevärda belopp från ett SIDA-finansierat juridiskt projekt i Paraguay genom att påstå att pengar som i verkligheten kom från SIDA och juristkommissionen var privata lån från honom själv, lån som skulle betalas tillbaka. Därtill kommer anklagelser om förfalskning av räkningar, ett postkvitto samt ett rättsintyg.

I maj i Stockholm gick tingsrätten helt på åklagarnas linje både i sitt resonemang och i sina slutsatser, och Alcalá fälldes på nio åtalspunkter av tio. Till saken hör att Alcalás ombud i tingsrätten, Leif Silbersky lade upp sin klients försvar längs en linje som – förmodligen ofrivilligt – skvallrade om att även den tilltalades ombud fann honom ute på hal is men pläderade för straffrihet av olika anledningar, varav psykisk sjukdom var en.

När budet om att Alcalá överklagade nådde mig kände jag med ett sting av medlidande med den dömde att han kämpar heroiskt i en sak som ter sig utsiktslös för honom, så pass övertygande var domen. Men för all del, kanske han har något nytt att komma med i nästa instans, resonerade jag.

Nu har han kommit med en mängd e-post som förbisetts. Märkligt nog förbisetts även av honom själv. I förra rättegången åberopade han inte brevväxling som visade att vissa av åklagarens påståenden om hans bedrägeristrategi var bara nonsens. Kan man glömma att man har skrivit sådana mejl, även om man inte har dem framför sig, för att åklagaren har struntat i dem?

Det är det som återstår att se i denna hovrättsförhandling. Vad e-breven är värda, värda som sådana och i relation till annan bevisning.

Yrsa Stenius