Framtiden är rätt ljus – terroristerna blir alltid skjutna eller infångade
Terroristerna kommer och går genom Europas historia. De är alltid dömda att gå under, de -segrar aldrig. Bara på ett enda område har de haft framgång, de skapar periodvis massmedial panik, vilket nästan alltid är ett led i deras strategi.
I tiden före första världskriget härjade anarkistiska politikermördare och skapade lika omfattande skräck- och skrämseljournalistik som dagens islamistiska terrorister. Men deras sammanlagda politiska resultat blev magert.
Genom mordet på tsar Aleksandr II lyckades anarkisterna visserligen ersätta en jämförelsevis liberal tsar med en jämförelsevis reaktionär tsar, vilket knappast kan ha varit avsikten. Hursomhelst drunknade effekten i den -ryska revolutionen.
Gavrilo Princip är den ende terroristen från den här epoken som vann rykt-barhet eftersom hans mord i Sarajevo på den österrikiske tronföljaren med viss rätt kan beskrivas som gnistan som tände första världskriget. Vilket knappast kan ha varit organisationen Svarta Handens avsikt.
Efter första världskriget föll anarkismen ur modet och ersattes av fascism och nazism, och terrorismen förstatligades.
På 1970-talet dominerade en sorts vänsterterrorism, mest kända blev Baader-Meinhofligan, eller Rote Armeefraktion som de själva kallade sig. Deras teori gick i korthet ut på att med terroristiskt våld mot staten och kapitalet skapa en ”revolutionär situation”. När staten visade sitt rätta våldsansikte skulle fjällen falla från arbetarklassens ögon.
På ett enda område lyckades Baader-Meinhofterroristerna. De skapade minst lika stor massmedial panik som dagens islamistiska terrorister. Men arbetarklassen applåderade när de sköts eller infångades. Ett grundläggande förhållande kan terroristerna nämligen aldrig förändra: hur mycket våld de än försöker ta till så har deras fiende staten alltid oändligt överlägsna våldsresurser.
Den palestinska terrorismen från denna tid hade till en början ett begränsat mål som man faktiskt uppnådde. Genom sina spektakulära flygkapningar lyckades PFLP på kort tid skapa medvetenhet runt om i världen om det palestinska folkets existens.
Sett som relativt oblodig pr-verksamhet fungerade flygkapningarna på kort sikt. Men det motvåld som man provocerade fram, inte minst från Israel, ledde till nederlag.
Dagens islamistiska terrorism bygger på en strategi som är mycket lik Baader-Meinhofligans. Genom att provocera fram alltmer våld från de europeiska staterna mot våra muslimska minoriteter tror man sig kunna uppnå den där revolutionära situationen som slutar i inbördeskrig.
Återigen träder då den oomkullrunkeliga logiken i funktion: staten har alltid totalt överlägsna våldsresurser. Vilket åskådliggörs just nu i Syrien och Irak där IS får sina baser och infrastrukturer krossade. Och därefter återstår bara en väg för IS-terroristerna, att försöka skapa kaos i Europa med spektakulära våldsdåd och uppbackning från våra egna massmedier.
Prognosen blir då ur ett rent historiskt perspektiv enkel att göra. Efter att ha ställt till med mer eller mindre elände blir de sista terroristerna som vanligt skjutna eller infångade. Till framför
allt den muslimska europeiska befolkningens applåder.
Återstår att se om den vita och rasistiska högerextremismen ska slå in på samma spår och sluta på samma sätt.
Just nu står tre svenska nazistiska terrorister inför rätta misstänkta för mordförsök, bomber mot ett vänsterkafé och två flyktingförläggningar. Underligt nog är de inte åtalade för terrorism, som de blivit om de varit icke-vita.
Deras strategi för att skapa en revolutionär situation – ett ”raskrig” i deras terminologi – är lika verklighetsfrämmande i dag som på Baader-Meinhofligans tid och försöker de trappa upp våldet blir de skjutna eller infångade.
På lite längre sikt ser det alltså rätt ljust ut. Utom förstås för de höger-extremister som i sin tankevärld är en spegelbild av terroristerna och bygger sin politik på förhoppningen att allt ska bli värre, de islamistiska terroristerna fler och hatet starkare.
För närvarande utgör hala badkar en betydligt större fara för liv och hälsa i Sverige än islamistisk terrorism. Och även om nutidens terrorister skulle lyckas uppnå samma farlighetsgrad som våra badkar så är de dömda att gå under som alla sina föregångare. Därefter saknade bara av Marine Le Pen, sverigedemokrater och Anders Behring Breivik, möjligtvis också en och annan våldsbejakande liberal ledarskribent.
För övrigt anser jag att ...
… vårt ljushuvud till ordförande i Författarförbundet Gunnar Ardelius visat extremt dåligt omdöme genom att ”som privatperson” bojkotta Bokmässan i Göteborg. Än värre är att han vägrat förklara sina motiv annat än som ”olika orsaker”.
…kulturskribenten i DN Magnus Linton fått något om bakfoten när han talar om ”den vidriga sjuttiotalsvänstern”. Det var Vietnamkriget som var vidrigt på 1970-talet, inte vi som protesterade.
… SVT:s påhitt om 150 000 könsstympade kvinnor i Sverige var i grövsta laget.