Madeleine har flytt ur monarkins gyllene bur
Bokito hette gorillan, det minns jag.
Kanske var det blicken. Sättet han betraktade oss genom glasrutan den där regniga eftermiddagen på Berlin Zoo. Uppfordrande, som att vi borde veta bättre.
Vi gick därifrån direkt. Det räckte med en gorillas uppriktigt sorgsna blick för att hela illusionen skulle vara förstörd. Det spelade ingen roll hur nöjda de institutionaliserade småaporna verkade vara där de kastade sig mellan plastträdens lianer.
Jag kan inte minnas att jag tänkte på prinsessan Madeleine då, men jag har under veckan som gått tänkt en hel del på Bokito.
Madeleine hamnar alltid sist i förtroendemätningarna. Vi älskar Victoria för hennes plikttrogenhet. Vi har överseende med Carl Philip eftersom han trots allt försöker.
Men när Madeleine häromveckan födde sin dotter kunde inte ens de mest rojalistkramande skribenterna hålla sig undan spydigheter. Herman Lindqvist krävde till och med hennes avgång. Och knappast var det väl den påstådda latheten som irriterade - ärligt talat, hur många knop tror ni Carl Philip gör? - utan snarare det faktum att hon slutat låtsas bry sig.
Man skulle rentav kunna säga att hon är kungahusets egen Bokito.
Den som förstör illusionen.
Monarkins existens vilar på en bisarr terrorbalans: samhället ger kungligheterna en rad ekonomiska och sociala fördelar - mot att de offrar sina liv och blir seriefigurer i nationens tjänst.
Därmed finns det en tyst överenskommelse om att Victoria ska älska att göra studiebesök på falukorvsfabriker i Falun.
Trots att vi innerst inne förstår att hon är en människa med egna drömmar, egna ambitioner.
Madeleine har aldrig försökt vara en del av den charaden. Hon som ofta beskrivs som det intelligentaste av kungabarnen har tvärtom alltid gjort uppror mot bilden av den perfekta prinsessan. I stället blev hon redan i tonåren löpsedels-Madde som rökte mentholcigaretter utanför nattklubbar och dejtade semistekare från Gotland. Hela hennes vuxna liv tycks ha varit en kamp för frihet.
Och i New York verkar hon slutligen ha funnit den, friheten, på säkert avstånd från monarkins gyllene bur.
För Bokito har det inte gått lika bra. Efter att ha sålts till en djurpark i Rotterdam lyckades han rymma häromåret. På andra sidan buren överföll han sedan en kvinna som dagligen brukade besöka djurparken. Inför chockade djurparksbesökare släpade gorillan kvinnan längs marken och bet henne mer än hundra gånger.
Enligt De Telegraaf hade kvinnan provocerat gorillan genom att dag efter dag stå framför glasrutan och skratta åt honom. När djurskötarna varnade henne ska kvinnan ha sagt:
”Om jag skrattar åt honom, då kommer han att skratta tillbaka.”