Hur kunde Jäätteenmäki vara så urbota dum?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Midsommarhelgen var kall och blåsig i Finland precis som i Sverige. Folk kurade vid "kokkobrasorna" (den finlandssvenska benämningen på midsommareldarna) om de inte föredrog att stanna inne på bastulaven och daska varandra röda i ryggen med blött björkris.

Vilketdera man än valde - samtalsämnet i bastun och vid brasorna, till sillen och snapsen var överallt detsamma: Tragedin Anneli Jäätteenmäki, Finlands första kvinnliga statsminister som efter bara femtiosju dygn i ämbetet tvingades avgå på grund av att hon hade förverkat sitt förtroende.

Hon lyckades aldrig ge en tillfredsställande förklaring till att hon som oppositionsledare förfogade över dokument från utrikesförvaltningen hon inte borde ha förfogat över, något som inte blev bättre av att hon i valrörelsen i Finland i mars hade utnyttjat papperen på ett lindrigt sagt dumdristigt sätt.

Frågan som valsat runt bland journalister och kommentatorer såväl hemma som i Sverige löd förstås: Hur kunde det gå så här illa för en erfaren politiker, tillika jurist och före detta justitieminister? Låg det henne i fatet att hon är kvinna? Skulle en man ha klarat Irak-gate, som den ödesdigra affären döptes till, bättre? En man hade kanske inte lämnats i sticket till och med av sina partikamrater på det sätt som skedde med Jäätteenmäki?

På den frågan kan man svara både ja och nej: I sak var det Anneli Jäätteenmäki själv som lade ut den snubbeltråd åt sig som hon sedan stöp på men det var andra som var i farten när den spändes i hennes väg. Massmedierna förstås, men högst sannolikt också män i centerpartiets kuloarer som aldrig hade stått bakom henne. Bland annat på grund av att hon är kvinna.

Hur kunde en juridiskt skolad person vara så urbota dum att hon använde sig av sekretessbelagda dokument som hon hade fått på tvivelaktig väg för att misstänkliggöra statsminister Lipponens hållning till USA i dess krigsäventyr mot Irak? Fattade hon inte att vare sig hon hade rätt eller fel i sina insinuationer om att Lipponen hade givit George W Bush sitt stöd och anslutit sig till krigsalliansen, så var argumentet livsfarligt att använda om det framkom att hon stödde sig på hemlig information?

Det framkom. Liksom också att Jäätteenmäki nog hade hårddragit sina tolkningar av vad hon hade läst. Originaldokumentet läckte nämligen ut i kvällstidningen Ilta Sanomat.

Anneli Jäätteenmäki är som de flesta intressanta människor en mångtydig person. Personligen har jag träffat henne en enda gång i ett ganska litet offentligt sammanhang och jag tyckte spontant om henne. Hon var humoristisk, saklig och behaglig: en skärpt, kompetent, representativ, modern, finsk kvinna.

Men hon har en annan sida i situationer då hon jagar mål i den politiska offentligheten. Hon blir övertänd, halkar lätt ut på populistiska tankespår som fortsätter i tangentens riktning rakt ut i orimligheten. Ingen har glömt hennes skoningslöshet när hon drev ett otursdrabbat socialdemokratiskt statsråd framför sig som ett sargat villebråd.

Möjligen har den till synes späda och spröda Jäätteenmäki ett behov av att visa sig onödigt tuff i offentligheten, tuffare än sina manliga kolleger i hundratjugokilosklassen? Kanske lät hon sig litet hetsas av dessa i sin egen partistyrelse när det stod klart att hon förfogade över papper som kunde kännas obekväma för Paavo Lipponen?

Så frestades hon att använda dem och insåg först efteråt hur farligt kortet var att spela om närmare omständigheter läckte ut. Några såg till att de läckte. Därefter började gatloppet som Jäätteenmäki kom att löpa i klassisk stil: Hon åkte dit på en lögn/halvsanning i taget tills hennes egen källa och medsammansvurne klädde av henne den sista trasan och hon stod där naken.

Kvällstidningen Ilta-Sanomat har berömt sig själv för att den nedlade fru Jäätteenmäki i ett drev på egen hand, utan särskilt mycket hjälp från andra medier.

Det var ett snyggt drev, men också ett praktexempel på hur medier blir den politiska bakslughetens kolportörer när läckage sätts i system för att någon eller några vill att en politisk konkurrent ska spolas undan och ur vägen.

Yrsa Stenius