Vårt behov av tystnad dödar människor i Ukraina
KARLSKOGA. En kanon i Karlskoga kan rädda liv i Ukraina.
Kanonen är fäst på skjutrigg med en massa mätinstrument. Sex sådana står på Bofors skjutfält, och här smäller det dagarna i ända, ibland högt, ibland dovt, alltid med det muller som är så typiskt för granater och bomber.
Kanonen får inte skjuta efter 18.00 på kvällen då den kan störa karlskogabornas kvällsvila.
Direktörerna Stefan Krol och Anders Hultman visar riggen. Kroll är den pratsamme, han har varit på skjutfältet ett par decennier och kan varenda kanon, buske, krutsort, tjocklek på pansarplåt och inskriptioner på gamla uttjänta pjäser.
Hultman är mer tystlåten och korrekt, antagligen för att han nyss tagit över chefskapet och inte är lika varm i kläderna.
Bägge är gamla militärer och gillar när det smäller, en förutsättning för att arbeta här.
Om det inte vore för kriget i Ukraina skulle ingen utanför Bofors veta vilka Krol och Hultman är. Nu har de blivit centralgestalter i den viktiga frågan om balansen mellan det allmännas intressen kontra individernas.
Eller rikets säkerhet kontra rätten att det ska vara tyst mellan klockan 18 och 19 för några sommarstugeägare vid Våtsjön.
Bofors vill ha länsstyrelsens tillstånd att provskjuta ytterligare en timme på vardagkvällar, att sluttiden sätts till klockan 19.00 istället för 18.00.
Det kan verka rimligt eftersom alla försvarsmakter i det demokratiska Europa ropar efter granater. Granaterna måste testas. Därför behövs Bofors skjutfält. Tillverkare från hela Europa vill boka in sig.
Men fältet är fullbokat.
– Dagligen måste vi säga nej till kunder, säger Stefan Krol.
Han och Hultman beräknar att 30 procent av granaterna som testas här indirekt tjänar Ukrainas försvar eftersom de nya granaterna ersätter gamla som EU-länderna och Storbritannien skickar till fronten.
Statsminister Ulf Kristersson har sagt att Ukrainas kamp är existentiell också för Sverige, alltså avgörande för vår frihet.
Då kan väl Bofors få genomföra sina tester ytterligare en timme på vardagkvällar? Om det gynnar Sverige, Europa, Ukraina och världsfreden?
Miljöprövningsnämnden vid Länsstyrelsen i Örebro säger emellertid nej eftersom den extra timmen ”skulle innebära alltför stora bullerstörningar för närboende”.
Det låter löjeväckande.
Å andra sidan är detta också demokratins styrka. Även en enskild individ kan sätta sig upp mot den svenska och europeiska försvarsindustrin och deras akuta behov: ”ett kommersiellt privatägt företag som provar ammunition på marknadsmässig grund”, avfärdar ett par sommarstugeägare i en skrivelse Bofors ansökningar.
I en demokrati tar man hänsyn till två individers behov av tystnad mellan klockan 18 och 19: människors hälsa kan påverkas negativt om de inte får vila i tysthet, lyder ett av länsstyrelsens skäl till att säga nej till Bofors.
Stefan Krol och Anders Hultman står på skjutriggen där man snart ska avfyra en granat anpassad till det svenska artillerisystemet Archer. De berättar om ansökningar och överklagningar och överklagningar av överklagningarna och skrivelser till länsstyrelsen, regeringen, försvarsmakten och domstolar i Vänersborg och Nacka.
Normalt tar det två år från ansökan till beslut.
Storkriget i Ukraina har pågått i två och ett halvt.
Det mullrar över skjutfältet. Mätingenjören Daniel Staf förbereder registrering av trycket i eldröret när granaten ska provskjutas.
Allt registreras med det demokratiska samhällets sävlighet och noggrannhet, från de 60 millisekunder det tar från att slagstiftet träffar granaten tills projektilen flyger ut ur mynningen i en hastighet av 900 meter sekunden, till handlingarna som skickats från Bofors till tingsrätten i Vänersborg och därifrån till Nacka, där de nu ligger och ska granskas och där skrivningarna ska vägas mot buller och vila.
Under tiden fortsätter de ryska kanonerna att sprida död och förintelse.