Den friande domen för dubbeldråp är rimlig
Mannen som högg ihjäl två personer med 25 knivhugg frias.
De som hävdar att de svenska bestämmelserna om nödvärn är för stränga har anledning att läsa dagens dom i Borås tingsrätt.
Hur mycket våld får en människa som attackeras av rånare i sitt eget hem använda sig av för att freda sig?
Att domstolen idag besvarade frågan med ett frikännande är ingen sensation.
Åklagare Martin Svensson yrkade på sju års fängelse för dråp, men den misstänkte släpptes ur häkte någon vecka efter att förhandlingen var avslutad.
En fingervisning så god som någon om att åtalet var på väg att ogillas eller att straffet på sin höjd skulle bli beskedligt.
Borås tingsrätt skriver att våldet som användes den där natten i Ulricehamn en septembernatt i fjol var ”uppenbart oförsvarligt”.
En slutsats som inte på något vis är orimlig. 25 hugg i två kroppar, en del av dem när angriparna redan ligger ner, är betydligt mer våld än vad som krävs för att avvärja attacken.
Mannen måste ha förstått vad 25 hugg kan resultera i, ett våld som för övrigt ska ses i ljuset av att inbrottstjuvarna var obeväpnade och i numerärt överläge.
Rättens bedömning hade i nästa led kunnat innebära att nödvärnet som den åtalade åberopade i rätten inte håller. Ledsen, vi fattar att situationen var allvarlig, men du gick alldeles för långt.
Nu har dock lagstiftaren i paragraferna om självförsvar tagit höjd för att en situation kan vara så farlig och tillspetsad att det inte är rimligt att begära att människan ska hålla sig inom det tillåtnas ram.
Här handlar det om två personer som utan förvarning mitt i natten krossar en fönsterruta, tränger sig in och går till attack.
Den unge mannen har berättat att den lilla ettan han bor i där och då inte erbjöd flyktvägar, han grabbade tag i en kniv och fäktade och slogs reflexmässigt mot skuggfigurer han trodde var beväpnade.
Tingsrätten konstaterar att händelseförloppet var väldigt hastigt. Den åtalade hade inte många sekunder på sig att överväga hur han skulle bära sig åt.
Han har berättat i rätten att han trodde han skulle dö. Ytterdörren var inte ett alternativ, då den var spärrad av inkräktarna.
Mannen gick för långt, anser juristdomaren och nämndemännen. Mer våld användes än vad som var tillåtet. Ändå frias han.
Domstolen förklarar ställningstagandet på följande vis:
”Sammanfattningsvis får utredningen anses utgöra tillräckligt stöd för att göra den bedömningen att XX i den uppkomna extremt stressande och svåra situationen, även om våldet han brukat varit uppenbart oförsvarligt, haft svårt att besinna sig”.
Jag anser att det är en välbalanserad avvägning. Domen är rimlig.
Vilket inte innebär att jag anser att åklagaren varit ute och cyklat. För det tycker jag inte.
Det här fallet skulle kunna fungera utmärkt som exempel i utbildningen av jurister på att varken paragrafer eller bevisvärdering är exakta vetenskaper.
En ursprunglig misstanke om mord blev ett åtal för dråp alternativt grovt vållande till annans död och synnerligen grov misshandel och en frikännande dom.
Gränserna är flytande, varje fall unikt och olika jurister kan landa i olika slutsatser.
Kanske är sista ordet i den här tragedin inte sagt. Kanske överklagar åklagaren. Kanske hovrätten i så fall ändrar domen. Detta återstår att se.
Men hur detta än slutar, lär den ofta återkommande debatten om var och hur gränserna för självförsvar ska gå fortsätta.
En debatt där välgrundad argumentation för ändrade bestämmelser samsas med missuppfattningar och okunskap.
Till saken hör att dagens dom inte är unik. Fall som detta har lett till antingen friande domar eller straff långt under straffminimum för dråp.
Det hindrade inte Tidöpartierna från att i sin överenskommelse skriva in att en utredning som ska se över nödvärnet ska tillsättas.
Jag är inte säker på att dessa paragrafer verkligen behöver justeras. Lagen är redan generös gentemot den som angrips.
Vad som helst är i och för sig inte tillåtet för den angripne, men det ska det inte heller vara.
Låt oss inte glömma att det är en väldigt allvarlig sak att ta en annan människas liv.
Uppdatering: Efter textens publicering har åklagaren överklagat domen.