Jag älskade solen – nu vet jag hur farlig den är
Nu sticker solen fram.
Då dyker något annat upp.
Rädslan för nya hudfläckar.
Så enkelt allt var i yngre dar. Jag älskade solen och solbadade systematiskt. Inga överdrifter, men alla delar av kroppen skulle bli jämnt bruna.
En solig vår började jag redan i februari, och i april trodde ingen på mig när jag sa att jag inte varit utomlands. Jag tyckte att alla med bleka armar var tråkiga.
Ja, herregud, så mycket dumt man hade för sig som ung. När solarierna kom brukade jag grundsola i dem före utlandsresor och semestrar.
Jag förstår i efterhand att det gick för långt. Allt för mycket tid försvann på sommaren där en dag kunde läggas på baksidan av vaderna för att brännan där inte var ikapp resten av benen.
Ett distinkt minne från barndomen är att jag håller upp min arm mot en av mina fastrars. Hennes arm är helt fläckig. Min är slät.
Så där fläckig ska jag inte bli, tänkte jag.
Ha, ha.
Nu har jag så många fläckar att hudläkarna intresserat genomsöker min hud med förstoringsglas på jakt efter nya intressanta exemplar. Det finns olika sorts fläckar med olika namn. En del tar de bort, andra inte.
För min del började resan mot större medvetenhet om faran med solande med melanom-veckan. Det var en vecka i maj när man kunde boka en tid utan remiss hos hudläkare för prick-kontroll.
Snabbt och enkelt.
Första gången visade jag upp tre misstänkta fläckar som direkt avfärdades. Då pekade jag på en konstig grej under ena ögat, mer knagglig än en fläck.
Utan någon större diskussion tog läkaren fram ett slags pistol och sprutade flytande kväve på knaggligheten. Aktinisk keratos var diagnosen, och de ska bort, annars kan de utvecklas till cancer.
Det blev en ganska ful blåsa, men när den försvann var huden slät och fin. Året därpå utförde en annan läkare samma procedur på min näsa under melanom-veckan.
Nästa gång skars en konstig utväxt bort, som visade sig vara ofarlig. Två fula fläckar som uppstått i ansiktet kunde inte tas bort med landstingstaxa. Då gick jag till en privat hudklinik som skar bort dem.
Så har det fortsatt, varje år, med uppehåll bara för pandemin. I år har en hudläkare utfört kryobehandlingen med flytande kväve två gånger i mitt ansikte. Andra gången brändes vad jag trodde var nare bort från området ovanför min överläpp.
Det var en solskada som nu är borta. Helt fantastiskt, även om blåsan som bildades efteråt var brutal. Men nu är allt fint.
Nästa steg är att jag ska smörja in vissa områden i ansiktet med en salva som ska ta bort aktiniska keratoser som är för små och utspridda för att kunna frysas bort.
Alla vittnesmål på nätet visar att salvan har en fasansfull effekt. Allt blir ett enda stort sår innan det läker och blir fint.
Förut var solen och sommaren min glädje i livet. Efter den senaste vändan hos husläkaren är det solskyddsfaktor 100 som gäller.
Jag känner mig alldeles vilsen. Vad ska man nu ha det fina vädret till?
- Aktiniska keratoser är ytliga hudförändringar som beror på att huden har utsatts för mycket sol genom livet. Därför är de vanligast hos äldre personer. (Källa: 1177 Vårdguiden).
- Melanom-veckan är en europeisk kampanj för att förebygga och tidigt upptäcka malignt melanom och andra former av hudcancer. Sverige har deltagit sen maj år 2000.
- Strålsäkerhetsmyndigheten har fått ansvar för arbetet mot hudcancer och lagt ner melanomveckan. I stället finns privata ”Hitta hudcancer” 5-11 september. Mer info på kampanjens Facebook-sida.