Visst liknar hundars sexbeteenden våra

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag valde ämne till förra veckans krönika tänkte jag mig nog inte riktigt för.

Jag har alltid vetat att responsen från läsekretsen brukar bli rätt stor när man skriver om hundar. Skriver man då något harmlöst, gärna putslustigt och inkännande om våra fyrfota vänner, kan man se fram emot många, ofta långa vänliga brev i vilka man får veta att andras jyckar beter sig precis som ens egna, om inte ännu lite klokare.

Man lär sig en hel del och det hela är mycket trevligt.

Nu råkade jag emellertid i förra veckan ut för missödet att välja ett hundämne som av responsen att döma var föga harmlöst. E-posten har varit nära nog blockerad av upprörda hundförståsigpåare.

Jag hade i Dagens Nyheter läst om en apa som företrädesvis förekommer i Japan och som ser ut att hellre ägna sig åt homosexuella lekar än åt de gängse som är till för att trygga artens fortbestånd.

Dumt nog hänvisade jag då till mina erfarenheter av hundar och berättade i en ton som jag avsåg att vara litet skämtsam om vad mina tikar och hanar har haft för sig under de fyrtiosju år jag har levt med hund. Jag berättade om att hundar av samma kön bestiger varandra och använde - o fasa! - ord som homosexualitet och bisexualitet i sammanhanget.

För att göra katastrofen total hade en redigerare som av allt att döma gillar action i rubrikerna försett mitt alster med den provocerande överskriften: "Mina tikar kan hålla på i timmar ""

De kom i sjok på sisådär trettio i taget, de elektroniska breven som talade om för mig att jag var idiot vad hundar beträffar. Det är inte sex de håller på med, våra vovvar, det är åtbörder ägnade att markera dominans respektive underkastelse.

Parentetiskt bör jag nämna att det bland utskällningarna fanns brev som var vettiga och resonerande. Men de allra flesta ältade ett och samma tema:

Våra underbara hundar har inte smittats av människans perversioner och äckliga syndfullhet utan fungerar klockrent efter biologins lagar. Och om jag nu anser att homosexualitet och bisexualitet är en organisk del av all sexualitet - något jag i en oförsiktig mening hade skrivit - så är det väl fritt fram med våldtäkt och pedofili också.

Har inte kunnat låta bli att ägna begreppet skenhelighet en liten tanke. Numera stoltserar ju svenskarna med sin vidsyn och fördomsfrihet vad det sexuella likaberättigandet beträffar. Man vet nog vilken attityd som är den klädsammaste när man får frågor rätt upp och ned. Men kommer ämnet på tal bakvägen, som när någon träskalle påstår att våra vovvar har bisexuella böjelser, då kommer fördomarna gurglande som sura uppstötningar.

Någon undrade försmädligt varför jag inte avbröt tikarna när de nu höll på i timmar. Det borde jag som ansvarskännande matte ha gjort. Ganska oblygt antydde vederbörande att jag - hm, hm - fick ut något själv av att sitta och titta.

Ja, sexuella åtbörder bland hundar - när tikar rider på tikar, hanar på hanar eller tikar på hanar med rumpan i fel ända - det handlar helt säkert främst om dominans. Det har jag också lärt mig under alla år jag har läst hundböcker och gått på hundkurser.

Ska man vara riktigt seriös när man skriver om detta ämne så ska man väl inledningsvis slå fast att hundars och människors sexualitet på väsentliga punkter inte alls går att jämföra med varandra. Människan har sublimerat sin drift på ett annat sätt än hundar.

Vad jag likväl vidhåller beträffande hundarnas - och många andra djurs - sexualitet är att den är en mångfacetterad kraft - precis som hos människorna. En stark och brännande kraft som kan välla fram aningen ospecifikt och riktas mot olika objekt i olika syften.

Vi människor positionerar oss i förhållande till varandra i en ständigt pågående utväxling av vibrationer där också våra erotiskt sökande tentakler spelar med. Det gäller när vi möter människor av samma kön och av olika kön oberoende av vilken uttrycklig sexuell läggning vi håller oss med.

Jag hävdar att samma gäller hundar.

Yrsa Stenius