Jag blev mamma - och så mycket bättre på allt
Ingens mamma.
Bara mamma.
Och däremellan ingenting?
Vilken beklämmande nivå den senaste tidens debatt kring moderskapet förs på.
Som om mammalivet enbart bestod av på ena sidan bebisgull och ekologiska cupcake-kalas. Och på andra sidan blöjbyten, snor och overallkaos.
Jag kan inte se något kontroversiellt i att inte skaffa barn, som kvinnorna i boken ”Ingens mamma”. Man är lika mycket kvinna (och man) ändå.
Däremot håller jag inte med dem som hävdar att moderskapet glorifieras. Var då någonstans, utanför möjligen bloggosfären och Mama-världen? Mödrar blir fortfarande ofta reducerade till ”bara mammor”. Mjölk i brösten, gröt i huvudet.
I dag är det, åtminstone i medie-ankdammen, helt rätt, lite småfräckt rent av, att ”våga vägra barn”.
Alldeles för många mammor finner sig i att bli avfärdade som såväl sexobjekt som högvilt på arbetsmarknaden - trots att det borde vara tvärtom.
För att bli förälder innebär inte att ta bort någonting. Jag är så mycket mer av allting sen jag fick barn.
Jag skriver bättre, tänker bättre, är bättre i sängen. Det gör jag just tack vare alla uppoffringar mina döttrar innebär - inte trots dem.
Visst, jag har mindre tid och kraft. Men det jag skapar, det gör jag med nya djup inom mig, nya strängar i darr. Perspektiv, distans, ödmjukhet.
Bara själva förlossningen förändrar dig för alltid. Du har rört vid livet självt. Insett dess bräcklighet och skönhet. Jag ser flickorna sova, deras små vänliga ansikten. Vad visste jag om verklig kärlek, på livstid, ovillkorlig, innan de kom till mig?
En kärlek som märks även i mötet med män. Bortom det perfekta, ytliga. Friare, lugnare, vildare. Att älska här och nu.
Ur detta föds också ett större skapande än före barnen. Vissheten. Känslorna. Oron. Ansvaret.
Vilka stora verk har någonsin åstadkommits utan erfarenhet av de yttersta uppoffringarna? Just i den osexiga, slitsamma, totalt utmattande vardagen med barn når du en ny dimension som människa.
Att bli mamma innebär inte att du fastnar vid blöjhinken med skrivkramp. Tvärtom.
Barnen växer. Och du med dem.